This qualitative and ethnographically inspired study aims to fill a research gap concerning how teachers in School-Age Educare Centres (SAEC) teach science when working with students in need of special support. Empirical data were collected through video observations and field notes at a SAEC at a compulsory school for pupils with intellectual disabilities. We report results supporting two main arguments: students’ potential meaning-making is guided by the SAEC teacher and her ability to offer, coordinate, and make available various semiotic resources in the teaching. Additionally, the transition from formalized, group-oriented teaching often shifts to individual and situation driven teaching, where the focus can be adjusted for each student. This suggests the need for a deeper understanding of meaning-making processes in science education within SAEC.

Given that the School-Age Educare (SAEC) received an enhanced teaching mission and its own part in the elementary school's curriculum in 2016, with science, technology, and mathematics explicitly highlighted as the focus of teaching (Swedish National Agency for Education, 2024), questions arise regarding how this teaching is intended to be carried out. This presentation aims to explore and contribute knowledge on how STEM (Science, Technology, Engineering, and Mathematics) - based teaching can be realized in SAEC's practice. In this presentation, inspired by ethnographic methods, primarily video observations, I discuss the commonalities between leisure time pedagogy and STEM-based teaching, and how leisure time pedagogy can promote students' STEM learning. The theoretical framework of the study combines critical discourse analysis (Fairclough, 1993) with systemic functional linguistics (Halliday, 1994). The study was conducted in SAECs in Sweden across two different types of schools: a primary school and a compulsory school for pupils with intellectual disabilities.

The results indicate that despite the differing conditions and knowledge levels of students at the two SAECs, there are significant similarities in the SAEC teachers' approaches to subject-related teaching. Cross-curricular teaching is prevalent, as is the SAEC teachers' holistic view of students and their learning. Even when SAEC teachers plan to focus on science, elements of mathematics, technology, or other subjects are often integrated. Based on the study's findings, questions arise about how leisure time pedagogy can be utilized to promote students' STEM learning in a playful manner. The results also contribute to the discussion on the potential of SAEC to support school learning, particularly in STEM subjects, and to the discussion on SAEC's democratic mission and students' rights as future citizens to access relevant knowledge, regardless of the type of school they attend.

Denna presentation fokuserar på naturvetenskapliga och tekniska undervisningspraktiker i segregerade fritidshem och anpassad grundskola. Presentationen bygger på resultat från min doktorsavhandling, där videoobservationer har använts som huvudsaklig datainsamlingsmetod.

Drygt en halv miljon barn i Sverige går i fritidshem. Det saknas statistik om hur många av dem som går i segregerade fritidshem för elever med intellektuell funktionsnedsättning, liksom det saknas kunskap om hur dessa verksamheter är organiserade. Tidigare forskning tyder dock på att det blir allt vanligare med segregerade fritidshem. Internationella kunskapsmätningar samt ökat fokus på individuella prestationer och lärande har bidragit till diskursförskjutningar i fritidshemmet, där verksamheten har rört sig från en socialpedagogisk arena med lek och sociala relationer i fokus till en utbildningspedagogisk arena med större fokus på (ämnes)lärande även i fritidshem.

Studien syftar till att analysera och diskutera vad som händer när elever på ett segregerat fritidshem undervisas i spänningsfältet mellan socialpedagogik och utbildningspedagogik. Resultaten visar att elevers intressen och behov kommer i konflikt med det nya målstyrda fritidshemmet, där verksamheten ska dokumenteras och synliggöras. Elevers intressen styrs mot i förväg planerade mål, och även väntan fylls med aktiviteter. Tidigare forskning pekar på att de årligen återkommande PISA-undersökningarna har lett till större betoning på mätbara resultat och en strävan att använda fritiden mer effektivt. Den snabbt föränderliga världen kräver med andra ord att elever lär sig allt snabbare och effektivare, överallt och hela tiden. Studien bidrar med kunskap om hur detta påverkar undervisningen, liksom villkoren för elever med intellektuell funktionsnedsättning i segregerade fritidshem.

School-age educare centres (SAEC) have traditionally been places with room for play and for the realization of children’s interests, initiatives, and needs. In recent years, there have been discursive shifts, where SAEC has moved from a social pedagogical arena towards an educational pedagogical one. This change is the focus of this dissertation’s study, which aims to contribute knowledge about how science and technology are expressed in SAEC teaching.

The study is ethnographically inspired, and video observations and field notes, as well as formal and informal interviews have been used as data collection methods. The study has been conducted at three different SAEC with diverse conditions. One is located at a compulsory school for pupils with intellectual disabilities, one is an outdoor SAEC, and one is what could be described as an 'ordinary' SAEC that reflects contemporary conditions of SAEC; a large number of enrolled students, inadequate facilities, and a low proportion of staff with pedagogical training. Critical discourse analysis (CDA) in accordance with Norman Fairclough has been used as a theoretical and methodological framework.

The study’s results indicate that there is a desire among SAEC staff to conduct goal-directed teaching, that is, to plan teaching in advance, based on the curriculum’s goals, to carry it out systematically so that all students have access to the teaching, and to base it on students’ interests. The results show the challenges that SAEC staff face in delivering the teaching. These include difficulties in finding time and space for teaching, getting students to want to participate, and getting them interested. Another challenge is the difficulty of implementing SAEC group-oriented approach within SAEC in compulsory school for pupils with intellectual disabilities. SAEC staff mostly rely on traditional teaching methods, mainly developed within the framework of the school. At the same time, the results show other ways of realizing the teaching mission, based on interdisciplinary and situation-based approaches.

The results show tensions between tradition and renewal in SAEC practice. In previous research, this field of tension has been referred to as a struggle between an older social pedagogical tradition and a newer educational pedagogical tradition. This tension has arisen from political efforts to build a knowledge society with a strong focus on improving students’ academic performance and has contributed to focusing on SAEC as an attractive arena that has the potential to contribute to the school’s goal fulfilment; this risks blurring the differences and boundaries between school and SAEC, as well as between play and learning.

Fritidshem har av tradition varit en plats med utrymme för lek och tillvaratagande av barns intressen, initiativ och behov. På senare år har det skett diskursförskjutningar där fritidshemmet rört sig från en socialpedagogisk arena mot en utbildningspedagogisk. Det är denna förändring som avhandlingens studie intresserar sig för genom att studera och bidra med kunskap om hur naturvetenskap och teknik kommer till uttryck i fritidshemmets undervisning.

Studien är etnografiskt inspirerad. Videoobservationer, fältanteckningar samt formella och informella samtal har använts som datainsamlingsmetod. Studien har genomförts på tre olika fritidshem med skilda förutsättningar. Ett av fritidshemmen finns på anpassad grundskola, ett är ett utomhusfritidshem och ett är vad som skulle kunna betecknas som ett "vanligt" fritidshem som avspeglar fritidshemmets nutida villkor: ett stort antal inskrivna elever, bristfälliga lokaler och låg andel personal med pedagogisk utbildning. Kritisk diskursanalys (CDA) i enlighet med Norman Fairclough har använts som teoretisk och metodologisk utgångspunkt.

Studiens resultat visar att det finns en vilja hos fritidshempersonal att bedriva en målstyrd undervisning, det vill säga planera undervisning i förväg baserat på läroplanens mål, genomföra den på ett systematiskt sätt så att alla elever får del av undervisningen och i detta ta utgångspunkt i elevers intresse. Resultaten visar på de utmaningar som fritidshemspersonalen stöter på när de realiserar undervisningen. Det handlar bland annat om svårigheter att hitta tid och plats för undervisningen, att få eleverna att vilja delta och att få dem intresserade. En annan utmaning är svårigheten att genomföra fritidshemmets grupporienterade arbetssätt i fritidshem på anpassad grundskola. I hög grad lutar fritidshemspersonal sig tillbaka på traditionella undervisningstraditioner, huvudsakligen utvecklade inom ramen för skolan. Samtidigt visar resultaten på andra sätt att realisera undervisningsuppdraget, som tar sin utgångspunkt i det ämnesöverskridande och situationsstyrda.

Resultaten visar på spänningar mellan tradition och förnyelse i fritidshemmets praktik. I tidigare forskning har spänningsfältet betecknats som en kamp mellan en äldre socialpedagogisk tradition och en nyare utbildningspedagogisk tradition. Detta spänningsfält har uppkommit ur politiska strävanden att bygga upp ett kunskapssamhälle med starkt fokus på att förbättra elevers akademiska prestationer. Det har bidragit till att sätta fokus på fritidshemmet som en attraktiv arena som har potential att bidra till skolans måluppfyllelse, vilket riskerar att sudda ut skillnader och gränser mellan skola och fritidshem, liksom mellan lek och lärande.

Undervisning på fritidshem ska utgå från elevers intressen, behov, erfarenheter och initiativ, men elever ska även utmanas i och inspireras till nya upptäckter. Likaså ska verksamheten på fritidshem bygga på frivillighet, samtidigt som i styrdokumentens skrivningar finns ett inbäddat krav på lärande. Studien är ett avhandlingsprojekt och det är dessa dikotomier som studeras för att synliggöra möjligheter och utmaningar för naturvetenskapligt lärande på fritidshem. Vad uppstår i denna frivillighet kontra krav på lärande är en av frågor som diskuteras och problematiseras i denna presentation.

Närmare bestämt presenteras empiriska exempel på hur undervisningen i naturvetenskap realiseras och konstrueras i fritidshemmets praktik när fritidslärare organiserar för naturvetenskapligt lärande i syfte att väcka intresse hos elever och utmana dem. Men även vad som händer när diskursiva och strukturella ramar utmanas av elever genom att de exempelvis protesterar och vägrar delta i aktiviteterna eller visar intresse för något annat under tiden som de lärarinitierade aktiviteterna pågår.

Studien är etnografisk och diskursanalytisk och det empiriska materialet består av videoobservationer med naturvetenskapligt och tekniskt innehåll som producerats på tre olika fritidshem.

En av studiens slutsatser är att ett ”fångande” av elevers naturvetenskapliga intressen förekommer sällan medan planerade och lärarinitierade aktiviteter är ett vanligt inslag på alla tre fritidshem som ingår i studien. Indirekt innebär det att vad som blir naturvetenskap på fritidshem styrs och bestäms till största delen av fritidslärarna.