Introduktion

Godstransporter förknippas ofta med stora utsläpp och är ett område där utsläppen behöver minskas radikalt. Gröna logistikpraktiker (GLP:er) används som ett samlingsbegrepp inom forskningen för åtgärder som kan införas för att minska utsläppen i transportsystemet (McKinnon, 2024). Samtidigt som aktörer behöver minska sina utsläpp har begreppet resiliens fått ökad uppmärksamhet under de senaste åren (Maloni et al., 2024). Resilienta transportsystem behöver kunna hantera både större störningar, till följd av krig och pandemier, mindre och ofta mer lokala störningar, exempelvis problem i vägnätet eller med fordonen – eller svårigheter som uppstår vid implementering av GLP:er. Dessutom kan GLP:er leda till ett mer störningskänsligt transportsystem. Trots att hållbara och resilienta transportsystem är en nödvändig framtida förutsättning, behandlar forskningen ofta dessa två utmaningar separat. Syftet med vår studie är därför att öka kunskapen om hur resiliensen i transportsystemet påverkas vid införandet av GLP:er.

Metod

Resultaten bygger på insikter från två olika datainsamlingar. I den ena observerade forskare vid 16 strategiska möten mellan en transportköpare och en transportör. Fokus under mötena var att hitta sätt att minska utsläppen från transporterna, där tre typer av GLP:er fokuserades: HVO i transporter, gröna tidsfönster och överflyttning till tåg. Den andra datainsamlingen bygger på intervjuer med sex logistikoperatörer som använder elektriska lastbilar i sina flöden. Fokus vid intervjuerna var att identifiera störningar som uppstått i samband med elektrifieringen och hur dessa har hanterats.

Resultat

I nästan samtliga fall användes proaktiva strategier, vilket innebar att aktörerna endast påverkades i begränsad utsträckning vid störningar. Strategierna innefattade ofta inbyggd redundans, såsom tillgång till extra resurser, vilket kan påverka miljövinster negativt. Resultaten visar också att de hållbarhetssatsningarna som används ofta har relativt enkla reträttvägar – det vill säga möjligheten att inte fullt ut implementera GLP:n. Exempelvis kan det innebära att man tankar med diesel istället för HVO.Båda studierna lyfter fram samarbete mellan aktörer som den mest centrala strategin för att bygga in resiliens i transportsystemen. Det kan till exempel handla om tydlig informationsspridning och transparens för att möjliggöra omplanering vid behov. Det kan också röra sig om ömsesidiga anpassningar av leveranskrav, vilket underlättar införandet av GLP:er. Exempelvis kan det handla om en tydlig dialog kring vilka leveranstidsfönster som är kritiska att hålla och vilka som är mer flexibla. Ett sådant samarbete kan underlätta exempelvis laddning av elfordon.

Slutsats

Det är utmanande att ställa om transporter på ett sätt som är både resilient och hållbart. Det som främst har uppnåtts är trade-offs snarare än synergier. Det finns därför ett stort behov av att fortsätta undersöka hur synergier kan uppnås för att skapa system som är både robusta och hållbara.

Referenser

Maloni, M. J., Franza, R. M., Lowman, G. H., Naphsin, S. A., & Golara, S. (2024). Supply chain management research productivity and topics: 2020–2022. Transportation journal, 63(2), 111-126.Mckinnon, A. C. (2024), "Logistics and climate: an assessment of logistics’ multiple roles in the climate crisis", International Journal of Logistics Research and Applications,Vol.,pp. 1-15 

This study targets how resilience has been addressed at the intersection of environmental sustainability, freight transport, and collaboration. It aims to describe dominant themes and identify research gaps. A systematic literature review was conducted, resulting in a final sample of 80 journal articles. Five dominant themes were identified: context, types of disruptions, transport aspects in focus, measurements, and collaboration as mitigation. The identified gaps include a lack of qualitative studies and the absence of the actor perspective, insufficient focus on synergies and trade-offs, and a lack of focus on transportation in isolation. These gaps form the basis for future research.

Freight transportation, a significant contributor to the environmental impact of logistics, is projected to grow, thereby increasing its environmental footprint. With many actors contributing to the greening of logistics, their roles, and responsibilities for the greening of logistics differs. One mean for progressing the greening of logistics, is to share resources between actors needed for implementing different green logistics practices. Resource sharing among these actors will be a key strategy for advancing the greening of logistics.

The purpose of this thesis is to increase the understanding how resources can be shared between actors to facilitate the implementation of green logistics practices. It focuses on the different green logistics practices that can be implemented to green logistics through a resource perspective, where resources and actors that controls resources and implements green logistics practices are the subject of analysis. Through the application of resource dependency theory, this thesis sets out to understand why actors need to share resources with other actors, and how they can manage their dependency onto resources controlled by other actors.

The findings of suggest that there are different resources needed for green logistics: knowledge, technical resources, financial resources, time, employees, and IT-systems. The actors that control these resources or that implements green logistics practices are: logistics service providers, shippers, customers, technology providers, and governmental authorities. Through the lens of resource dependence, it is suggested how the dependencies can be managed through resources sharing between different actors. These ways of sharing resources are characterized by three parameters: duration (short-term vs long-term), directness (direct vs indirect), and scope (resource sharing with one or multiple actors). Through a combination of these parameters, different ways of sharing resources between actors are proposed.

The contributions of this thesis are primarily aimed at enriching the green logistics literature and enlightening logistics practitioners. Theoretically, it extends our understanding of interaction for greener logistics by focusing on resource sharing between different actors. By applying resource dependency theory, a deeper understanding of why and how actors can share resources to enable the greening of logistics is given. Additionally, this thesis proposes a categorizations of green logistics practices, actors, and resource. This can be used to further understand green logistics, whilst simultaneously be a tool for practitioners to understand their role in the greening of logistics.

Godstransport står för en betydande del av logistikens miljöpåverkan och förväntas växa, vilket förvärrar dess miljöavtryck. Många aktörer bidrar till att göra logistiken grönare, men deras roller och ansvar skiljer sig åt. Ett sätt att främja grönare logistik är att dela resurser som behövs för att genomföra olika gröna logistikaktiviteter i de interaktioner som sker mellan olika aktörer. Resursdelning bland dessa aktörer är en nyckelstrategi för att främja grönare logistik.

Syftet med denna avhandling är att öka förståelsen för hur resurser kan delas genom interaktion för att möjliggöra implementering av gröna logistikpraktiker. Den fokuserar på de olika gröna logistikpraktikerna som kan genomföras för att göra logistiken grönare ur ett resursperspektiv, där resurser och aktörer som kontrollerar resurser och genomför gröna logistikaktiviteter är föremål för analysen. Genom tillämpning av resursberoendeteorin (RDT) syftar denna avhandling till att förstå varför aktörer behöver interagera med andra aktörer och hur de kan hantera sitt beroende av resurser som kontrolleras av andra aktörer.

Avhandlingens resultat tyder på att det finns olika typer av resurser som behövs för grön logistiken: kunskap, tekniska resurser, finansiella resurser, tid, anställda och IT-system. De aktörer som kontrollerar dessa resurser eller som genomför gröna logistikaktiviteter är: Logistikoperatörer (LSPs), transportköpare, kunder, teknikleverantörer och statliga myndigheter. Genom en resursberoendeteori-lins visar avhandlingen hur beroendena kan hanteras genom resursdelning mellan olika aktörer. Resursdelning kännetecknas av tre parametrar: varaktighet (kortvarig vs långvarig), direktitet (direkt vs indirekt) och omfattning (resursdelning med en eller flera aktörer). Genom en kombination av dessa parametrar föreslås olika sätt att dela resurser i mellan aktörer.

Avhandlingens bidrag riktar sig främst till litteraturen om grön logistik och till praktiker inom logistik. Teoretiskt utvidgar den vår förståelse för interaktion för grönare logistik genom att fokusera på resursdelning inom interaktionerna mellan olika aktörer. Genom att tillämpa resursberoendeteorin ges en djupare förståelse för varför och hur aktörer kan dela resurser för att möjliggöra grönare logistik. Dessutom föreslår denna avhandling en kategorisering av gröna logistikpraktiker, resurser och aktörer. Den här kategoriseringen kan användas för en djupare förståelse för grön logistik, samtidigt som den kan vara ett verktyg för praktiker att förstå sin roll i arbetet med att göra logistiken grönare.

Purpose: Knowledge sharing between supply chain partners is central for a successful implementation of green logistics practices. The aim of this paper is therefore: to increase the understanding on how knowledge is shared in the transformation towards environmentally sustainable logistics.

Design/methodology/approach: A longitudinal case study approach has been applied including one logistics service provider (LSP) and one of its most proactive customers. Five strategical meetings with several participants from both organizations have been the main source of empirical data.

Findings: An informal and interactive dialogue between different managers from both organisations is the main type of knowledge sharing applied. The knowledge exchanged are commonly familiar and local for one actor, while very distant for the other. The knowledge shared can to a large extent be described as complex and thereby difficult to codify and imitate.

Research limitations/implications (if applicable): The study provides insights to not only how and what forms of knowledge is shared, but also on why and when a close, but also time-consuming, form of interaction is needed. A research agenda for future studies within knowledge sharing for sustainable logistics is suggested.

Practical implications (if applicable): This study provides insights to both LSPs and Shippers on how to share knowledge to facilitate a rapid transfer towards greener logistics.

Social implications (if applicable): Provides insights supporting the greening of logistics as well as the social aspects of supply chain interaction.

Original/value: This study targets a research gap in terms of providing a deeper understanding of the type of knowledge shared and the different forms of knowledge sharing.