Denna kunskapsöversikt är genomförd av Ahmed Kaharevic, Ida Lindgren och Elin Wihlborg samtliga anställda vid Institutionen för ekonomisk och industriell utveckling (IEI), Linköpings universitet. Vi är alla verksamma inom forskningsfältet digital offentlig förvaltning, dvs hur digitalisering inom offentliga verksamheter påverkar mötet med medborgaren, och hur dessa möten måste beaktas vid utveckling, design och användning av digitala tjänster. Vår forskning bedrivs inom forskningsmiljön RIDE – Resilient institutionell design i en digital era, som professor Wihlborg leder med grundfinansiering från Vetenskapsrådet under perioden 2024–2030. Ida Lindgren är professor vid avdelningen för informationssystem och digitalisering. Ahmed Kaharevic disputerade i Statsvetenskap i december 2025. 

This compilation thesis problematises challenges of inclusion in the Swedish welfare state, which delivers welfare services through digital government. This is done by analysing individuals’ practices of social rights and responsibilities among residents in multi-ethnic and socioeconomically weaker neighbourhoods. The analysis pays particular attention to people’s individual capabilities that enable such practices. The study builds on four papers.

The utilisation of digital government comes with ambitions of inclusion and efficiency to strengthen democracy, support citizens’ rights and participation, and provide access to public services. However, this is not always the case. Instead, through digital divides, exclusion is increasing and altering how people use welfare services, interact with the government, and exercise their citizenship rights and responsibilities. Digital inequalities pose a barrier for the welfare state to uphold its ambitions. This thesis develops a theoretical framework grounded in theories of citizenship and digital citizenship, incorporating digital inclusion, administrative literacy, and language proficiency.

This thesis focuses on how increasing socioeconomic inequalities and digitalisation are expressed among inhabitants in segregated neighbourhoods with lower income, education, and a higher share of migrants with refugee backgrounds. It examines this in the context of public provision delivered through digital services. Analysing the experiences of residents in vulnerable neighbourhoods presents methodological challenges of representation and measurement, including linguistic barriers, social desirability bias, recruitment challenges, and issues of trust. Therefore, this thesis draws on an immersive sequential mixed-methods field study conducted in two diverse Swedish neighbourhoods. It includes field visits, a survey, observations, focus groups, and interviews with both residents and professionals working in or with these deprived neighbourhoods.

By studying a hard-to-survey population, residents in disadvantaged neighbourhoods, the thesis not only contributes to the lack of data and methods for gathering this data but also problematises theoretical understandings of (digital) citizenship and inclusion. It shows that citizenship inclusion in a (digital) welfare state depends on the interplay of social rights, responsibilities and practices. While formal rights and responsibilities enable access and legal inclusion, meaningful inclusion requires the practice of them, which depends on people’s individual capabilities and practised inclusion. The thesis highlights residents’ challenges in practising social rights and responsibilities through the use of public digital services, mainly due to a lack of digital skills, administrative literacy, and language proficiency.

Denna sammanläggningsavhandling problematiserar inkludering i den svenska välfärdsstaten, som tillhandahåller offentliga tjänster digitalt. Problematiseringen bygger på en analys av hur sociala rättigheter och skyldigheter utövas genom användningen av digitala välfärdstjänster bland boende i bostadsområden med socioekonomiska utmaningar. Analysen riktar särskild uppmärksamhet mot individers förmågor som möjliggör utövandet av rättigheterna och skyldigheterna. Studien bygger på fyra papper.

Digitalisering i offentlig sektor präglas av ambitionen att öka inkludering och effektivitet för att stärka demokratin, främja medborgares rättigheter och delaktighet, samt öka tillgången till offentliga tjänster. Detta är dock inte alltid utfallet. Genom digitala klyftor ökar i stället exkluderingen. Digitaliseringen förändrar hur människor använder välfärdstjänster, interagerar med offentliga verksamheter och utövar sina medborgerliga rättigheter och skyldigheter. Digitala ojämlikheter försvårar i sin tur välfärdsstatens möjligheter att upprätthålla sina ambitioner. Avhandlingen utvecklar därför en teoretisk ram baserad på teorier om medborgarskap och digitalt medborgarskap, där digital inkludering och kunskap om offentlig förvaltning ingår.

Studien fokuserar på hur växande socioekonomiska ojämlikheter och digitalisering tar sig uttryck bland invånare i segregerade bostadsområden med lägre inkomst, utbildningsnivå och en högre andel migranter med flyktingbakgrund. Detta undersöks i relation till offentliga tjänster som tillhandahålls digitalt. Att studera invånares erfarenheter i utsatta områden innebär metodologiska utmaningar som till exempel språkliga hinder, svårigheter att rekrytera respondenter och informanter, samt bristande tillit. Avhandlingen bygger därför på en omfattande fältstudie som blandar kvantitativa och kvalitativa metoder i två svenska marginaliserade bostadsområden. Metoden omfattar fältstudier, enkätundersökning, observationer, fokusgrupper och intervjuer med både invånare och yrkesverksamma i dessa områden.

Genom att studera en förbisedd grupp, invånare i socioekonomiskt utsatta områden, bidrar avhandlingen inte bara till att adressera bristen på data och metoder för att samla in sådan data, utan problematiserar också teoretiska förståelser av (digitalt) medborgarskap och inkludering. Studien visar att inkludering i en (digital) välfärdsstat beror på samspelet mellan sociala rättigheter, skyldigheter och utövandet av dem. Formella rättigheter och skyldigheter möjliggör tillgång, men en fullständig inkludering förutsätter att dessa också utövas, vilket i sin tur baseras på individers förmågor. Avhandlingen synliggör invånares utmaningar i att utöva sociala rättigheter och skyldigheter genom användningen av offentliga digitala tjänster, framför allt till följd av bristande digitala kompetenser, språkkunskaper och kunskap om offentliga förvaltning.

This paper maps and unpacks the discursive construction of digital citizenship within the institution of public libraries in Sweden, situating it within the broader context of the nation’s digital government. By adopting a discursive approach, the paper responds to the scholarly call for nuanced theoretical insights into the evolving digital citizenship field and reflects upon how an analysis on digital citizenship can further our understanding of digital government. Data sources are the Swedish National Digitalization Strategy, the Swedish Library Act, and library staff interviews.

Findings show active citizenship as a central idea in the discourse, placing high demands on individuals. In contrast to previous research, this study also finds ideas of a more inclusive citizenship. Finally, the findings show conflicts and ongoing negotiation of what digital citizenship, and thus digital citizens, ought to be, and point towards a need of deepening and questioning our understanding of digital government as inclusive.  

Syftet med föreliggande rapport är att beskriva bostadsområdena och stadsdelarna Skäggetorp i Linköpings kommun och Navestad i Norrköpings kommun. Båda områden är socioekonomiskt utsatta och tidigare forskning visar att digitalt utanförskap kan kopplas till ett socioekonomiskt utanförskap. Digital delaktighet kan således vara ett sätt att öka inkludering och välstånd, därför står det särskilt i fokus i denna rapport. Digital delaktighet avgränsas till begreppen tillgång, kompetens och användning av digital teknik.

Skäggetorp och Navestad beskrivs först med hänsyn till geografiska attribut och statistik om invånarna. Stadsdelarna jämförs främst med andra stadsdelar inom respektive kommun, men även med varandra. Skäggetorp är befolkningsmässigt större än Navestad men de har liknande förutsättningar i form av geografiskt läge, där områdena befinner sig utanför stadskärnorna. Invånarna i båda stadsdelarna skiljer sig från andra stadsdelar och kommunen som helhet i att andelen med utländsk bakgrund är högre, utbildningsnivåer lägre och den socioekonomiska standarden är generellt sett lägre, bland annat.

Utifrån invånarna själva genom fokusgrupper, och intervjuer med professionella som arbetar i Skäggetorp och/eller Navestad beskrivs här områdena och upplevelser och praktiska erfarenheter av digital delaktighet. Totalt deltog 26 respondenter i studien. Trots olika erfarenheter och bakgrund delade respondenterna flera upplevelser om situationen kring digital delaktighet i Skäggetorp och Navestad, samt vad som behöver utvecklas.

Tillgång till digital teknik är, enligt invånarna, inte ett stort problem. Däremot de som arbetar med service och i olika verksamheter i stadsdelarna har mer delade meningar om tillgången till digital teknik. Det är därmed inte självklart att invånare i Skäggetorp och Navestad har tillgång till telefoner och datorer, men trots bristerna så upplevs det som ett mindre hinder.

Det största hindret för vuxna invånare i Skäggetorp och Navestad är kunskap om digital teknik. I ett samhälle där välfärdstjänster har digitaliserats och att kunna använda tekniken är grundläggande för att kunna ansöka om bidrag, deklarera och söka jobb utgör denna kunskapsbrist ett mycket akut problem. Det påpekar såväl invånare som professionella. Att tekniken utvecklas snabbt gör att de digitala klyftorna i samhället ökar i samma takt. Ungdomar och unga vuxna invånare har däremot mycket god kunskap om digital teknik, vilket gör att de måste hjälpa vuxna och äldre invånare.

För att invånare i Skäggetorp och Navestad ska kunna använda digitala välfärdstjänster, och för att öka jämlikheten, krävs utbildande insatser och stöd från offentlig sektor i den digitala omställningen. Ett förslag som väckts av våra respondenter var att inkludera digital kompetens i SFI-utbildningen och möjlighet till fortsatta kurser i datorkunskap.

I diskussioner om politisk delaktighet menar såväl invånare som professionella att tillit till politiker är låg generellt i Skäggetorp och Navestad. Misstro mot socialtjänsten är ytterligare ett problem som är utbrett i stadsdelarna. Det finns behov av att politiker och tjänstepersoner besöker områdena och pratar med invånarna om frågor som berör dem. Sådana insatser har tidigare gett resultat. Skriftlig information ger inte effekt enligt respondenter, utan det behövs mer frekventa besök, inte endast under valår. Dessa slutsatser är viktiga för dem som utvecklar policyer och stöttar dem som bor i utsatta stadsdelar, men även för fortsatt forskning.

The governments of the Western Balkan (WB) countries, like all other European governments, arerequired to adapt to the challenges that have emerged in the digital era. Digital citizenship, as rightsand responsibilities, has become integral to a democratic state in this era, necessitating policies andinstitutional designs focused on inclusive digital welfare.

The following paper examines the role of digital inclusion in the WB, utilizing the framework of researcher Jan van Dijk1 for understanding digital inclusion, to assess its influence on digital citizenship. Using the EU’s Digital Society and Economy Index, the Balkan Barometer, and a professional training program, the analysis reveals a discrepancy between high internet access and low digitalinclusion, particularly in digital competence and public digital service usage. Notable variationsamong the WB countries are also explored, alongside EU and regional collaboration. The paperhighlights policy measures for improving digital inclusion, thereby fostering inclusive digital citizenship in the WB. Key policy recommendations include conducting national and regional surveys,establishing citizen centers to support digital inclusion, and designing inclusive, user-friendly public digital services.

Den här rapporten är ett av resultaten i ett forskningsprojekt om smarta städer och smart teknik i utsatta bostadsområden. Den presenterar resultat från en forskningsöversikt inom projektet Hur smarta är egentligen smarta städer, byggnader och boenden? Vad kan vi lära oss av forskning och kunskap på fältet, samt vad fattas? (Formas bidrag: 2022-00015). Vi tackar Forskningsrådet Formas för möjligheten att genomföra denna studie.

Smart cities aim to create more livable, sustainable, and inclusive urban environments by leveraging the potential of technology and data. But whose future is smart? This is the overall question addressed in this paper when we conduct a systematic literature review on smart city research focusing on disadvantaged neighborhoods in Western welfare states. Disadvantaged neighborhoods are characterized by lower socio-economic status and social exclusion among its residents and a higher share of migrants and/or people of color. We search for how disadvantaged neighborhoods are included inb smart city research. This literature review prologues with a scoping review to find central key words and definitions which are later used as search words for a systematic review in Scopus and Web of Science. The identified publications are afterwards analyzed focusing on how smart city applications in disadvantaged neighborhoods are presented and analyzed. This review shows an astonishing lack of research and knowledge on smart city applications in disadvantaged neighborhoods. Furthermore, a lack of inclusion of disadvantaged neighborhoods in the imagination and implementation of smart cities, together with a digital divide. There are few associations to social policy and other ambitions to increase digital and other forms of inclusion in the smart city and make smart technologies to a tool to leverage inclusion and equity.

Medieanvändning är uttryck för demokratiskt deltagande, och fria samt opartiska medier blir därför en förutsättning för att vår demokrati ska kunna fungera. Idag, när samhället blir alltmer digitalt, är det väsentligt att gemensamma och offentliga värden upprätthålls. I hållbara demokratier behöver alla medborgare därför ha såväl möjligheter som lämplig kompetens att ta del av dessa medier.

Nya digitala medier används allt mer och blir därför mer betydelsefulla för kunskap om och dialog kring demokrati, särskilt bland ungdomar Flera tidigare studier har visat att ungdomars medieanvändning och demokratiska deltagande går hand-i-hand med utvecklingen av ny teknik. Men människor som av olika orsaker inte har samma förutsättningar att tillgodogöra sig den nya digitala tekniken riskerar således att hamna utanför. En av dessa grupper som övergripande har sämre förutsättningar att nyttja den digitala tekniken är invånare, och inte minst unga sådana, i bostadsområden med socioekonomiska utmaningar. Denna grupp av unga har generellt visat sig vara svårstuderad, och detta gäller även specifikt deras användning av digitala medier. Vi resonerar därför i denna rapport kring två övergripande frågor. Dels ämnar vi visa vilka metoder som använts i internationell forskning om ungas användning av digitala medier, särskilt i bostadsområden med socioekonomiska utmaningar, dels diskuterar vi möjliga alternativa metoder för att kunna beskriva ungas användning av digitala medier, särskilt i bostadsområden med socioekonomiska utmaningar.

Rapportens resultat visar bland annat att det finns få studier i internationell forskning som direkt pekar på hur just unga i områden med socioekonomiska utmaningar använder digitala medier. Därför vet vi fortsatt lite om denna grupps användning av dessa medier i olika sammanhang. Det finns dock en del exempel på hur forskare försöker nå dessa grupper i mer utforskande studier, exempelvis genom att samverka med olika samhällsaktörer kopplade till just socioekonomiskt utsatta områden. Sådan samverkan med olika samhällsorganisationer framstår därmed som ett viktigt verktyg för att hitta och inkludera dem som annars inte nås av samhällsvetenskapliga studier.

Vi visar också på vissa alternativa, och ibland okonventionella, metodval som har potential att bättre inkludera denna grupp i undersökningar och vetenskapliga studier. Att anpassa studiers enkät- eller intervjufrågor till de olika språk som är vanligt förekommande i dessa områden är ett bredare applicerbart tillvägagångssätt, som därtill kan vara stödja en rad andra vetenskapliga metoder. Att därtill ta användning av personal med språkkunskaper i dessa språk kan förbättra både den initiala rekryteringen av respondenter samt deras motivation att delta. I tidigare forskning finns goda exempel på att använda observationer som metod vid tillställningar som äger rum av andra skäl än forskning. För att beskriva just användningen av digitala medier finns några studier som visar på hur appar kan användas för att samla in data om denna grupp, men ett sådant tillvägagångssätt för med sig viss etisk problematik som måste tas i beaktande. Mediaanvändning, kan enligt tidigare studier, kartläggas med appar både etablerade teknik och specifikt utformade appar där deltagare själva (aktivt eller inaktivt) rapporterar sitt medieanvändande. Vi ser även att så kallad ”gamification”, det vill säga att apparna och därmed studien konstrueras med spelliknande moment, i tidigare studier har visat sig nå bättre resultat.

Slutsatserna är således att tidigare forskning visar att det finns behov av mer prövande och utforskande metoder för att skapa kunskap om hur unga särskilt i socioekonomiskt utsatta områden använder digitala medier. Sådan kunskap är viktig för att offentliga organisationer och aktörer ska kunna möta även dessa grupper och tillsammans utveckla hållbar och inkluderande demokrati med tillit till våra medier.

The e-Government form of governing is thought to enable transparency, efficiency and develop user-centered public service delivery. Usage of e-Government services is seen as one of the prerequisites for full participation in society. However, the success of e-Government is contingent on a combination of factors that determine people's willingness to use e-Government services. Previous research finds trust in government to be one of the key predictors of e-Government use. In this study we test the relationship of trust in government and e-Government usage, also including factors of digital inclusion. We focus on European Union countries and the less studied Western Balkan (WB) countries in the attempt to give an overview of the whole European region. For this purpose, we employ comparable secondary data from reliable datasets following standardized methodology for the EU and the WB countries. We performed a correlation and regression analysis to first test the trust in government and e-Government usage relationship and control the effects by adding two factors of digital inclusion and GDP per capita. The findings problematize and develop the relationship of trust in government, digital inclusion, and e-Government usage.