Den här rapporten handlar om barn och ungas möjligheter att spela fotboll och bygger på en undersökning av verksamheten FairPlayFotboll (pseudonym). Verksamheten bedrivs som organiserad spontanidrott och finansieras genom bidrag och stiftelser och bedrivs i områden präglade av social och ekonomisk ojämlikhet. FairPlayFotboll fungerar både som en idrottsaktivitet och som ett socialt projekt med ambitionen att inkludera barn och unga i idrottslivet och samtidigt bidra till att möta sociala problem i spåren av ökad segregation. Syftet med studien är explorativt, att söka efter och skapa förståelse för villkoren för barns deltagande i idrott i sammanhang och på platser präglade av social och ekonomisk ojämlikhet. Studien bygger på etnografiska observationer av fotbollsaktiviteterna samt intervjuer med ledare och företrädare för FairPlayFotboll. Totalt deltar omkring 500 barn i verksamheten, med upp till hälften av eleverna i årskurs 2 och 3 i skolorna i de områden där FairPlayFotboll är aktivt. Fotbollsträningarna genomförs alla vardagar i olika underprivilegierade stadsdelar, och specifikt följer studien aktiviteterna i Stenkullen, där verksamheten bedrivs två dagar i veckan. FairPlayFotboll tar form som ett svar på de utmaningar som följer av ojämlikhet och segregation i samhället. Rapporten fördjupar sig empiriskt och analytiskt i fotbollens sociala och politiska villkor, och hur sociala projekt med idrott som verktyg kan formas utifrån bestämda pedagogiska ideal. Framträdandet av projektidrott och idrott som ett verktyg för social förändring illustrerar vidare idrottsmodellens uppdelning där barn i olika delar av samhället får möjligheter att delta i idrott på olika villkor. I rapporten diskuteras hur ojämlikheten i samhället är sammankopplad med ojämlikhet i idrotten och vad det får för effekter. Analysen uppmärksammar hur ojämlikheten i samhället och i idrotten skapar olika slags villkor som gör att barn får tillgång till idrott på olika villkor i samhället. Den avslutande diskussionen handlar om hur tillgången till idrott som socialpedagogisk projektidrott förhåller sig till exkluderingen av barn i idrottssvaga områden från annan etablerad tävlings- och föreningsidrott och vad det betyder för barnen och för tävlingsidrotten. I en idrottsmodell som inte förmår att kanalisera barnen på dessa platser, deras rörelser och begär, slösas dessa barns deltagande bort. Potentialen i de marginaliserade befolkningsgrupperna slösas när begär och rörelser inte kanaliseras i en produktiv riktning. Det är slöseri att ha så många barn intresserade av fotboll utan att skapa förutsättningar för dem att bidra till elit- och landslagsverksamhet. I relation till denna ojämlikhet bidrar rapporten till att öppna upp för en diskussion om hur den traditionella idrottsmodellen byggd på folkrörelseideal och ideellt engagemang är i stadd förändring och hur denna förändring blir synlig genom hur idrott blir tillgänglig för olika barn och unga på olika villkor. En viktig del av rapporten handlar också om att lyfta fram alla positiva värden som kan noteras i studien av FairPlayFotboll, i att göra fotbollen tillgänglig, i de relationer som formas, i barnens meningsfulla fritid och i aktiviteternas pedagogiska upplägg. Rapporten bidrar vidare med att peka på konkret behov av mer kunskap om barnens egna upplevelser av idrott i ett samhälle präglat av ojämlikhet och särskilt forskning som tar barnens perspektiv som utgångspunkt.