How and why do inequalities become reproduced in interventions that aim to combat them? In my thesis, this question about recursive dynamics is explored with a focus on the complexity of, and ambiguity in, practical labor that is carried out around aims to change how work for change is enacted. I consider these dynamics both around the organization of labor of addressing and intervening in inequalities, and around various modes of framing gendersexed inequalities (what they are, what they do, and how they are most efficiently combated). Drawing on accounts from gender equality practitioners about their practical labor around Trans-inclusive enactment of gender equality aims, I follow their situated criticality and articulations about promises and fears around what interventions to combat gendersexed inequalities do. At sites of complication, as formal aims are to be translated into transformed organizational practice and actions, I study how practitioners experience friction both as resistance to, and as traction for, their re-framing efforts. I argue that it is through attending to such sites of dense texture that insights can be gained into the recursive dynamics through which inequalities persist despite contestation. Through an interdisciplinary inquiry, I want to speak both to institutionalization of gender equality work and aims in public organizations in Sweden, and to how some ideas of Trans-inclusive enactment become possible, desirable, and hopeful, while others become impossible, undesirable, and fearsome.

Hur och varför reproduceras ojämlikheter i interventioner som syftar till att bekämpa dem? I min avhandling undersöks denna fråga om rekursiv dynamik med fokus på komplexitet och tvetydighet i det praktiska arbete som utförs för att förändra hur förändringsarbete genomförs. Jag beaktar sådan dynamik både när det gäller organiseringen av arbetet med att addressera och ingripa i ojämlikheter och när det gäller olika sätt att rama in könsbaserade ojämlikheter (vad de är, vad de gör och hur de mest effektivt kan bekämpas). Med utgångspunkt i berättelser från jämställdhetspraktiker om deras praktiska arbete för och med transinkluderande jämställdhetsarbete, följer jag deras situerade kritik och artikulationer om löften och farhågor av vad insatser för att bekämpa könsbaserade ojämlikheter gör. När formella mål ska översättas till förändrad organisatorisk praxis och handlingar studerar jag hur praktiker upplever friktion både som motstånd mot, och som draghjälp för, sina omformningsinsatser. Jag hävdar att det är genom att uppmärksamma sådana platser med tät textur som en kan nå insikter i den rekursiva dynamik genom vilken ojämlikheter kvarstår trots ifrågasättande. Genom en tvärvetenskaplig studie vill jag undersöka både institutionalisering av jämställdhetsarbete och jämställdhetsmål i offentliga organisationer i Sverige, och hur vissa idéer om transinkluderande genomförande blir möjliga, önskvärda och hoppfulla, medan andra blir omöjliga, oönskade och skrämmande.