Den här uppsatsen utgörs av en komparativ analys av Margarets Atwoods roman Tjänarinnans berättelse och P.D. James roman Människors barn utifrån aspekterna religion, infertilitet, det kvinnliga könet och bokförbud samt ett avslutande avsnitt om verkens reella politiska omvärld. Det som undersöks är två likartade romaner men där enbart den förstnämnda har blivit förbjuden. Syftet med denna analys är därför att undersöka både likheter och avgörande skillnader för att ge en rimlig förklaring till varför Tjänarinnans berättelse är förbjuden medan Människors barn inte är det trots deras många likheter. Teorin för uppsatsen har sin grund i Gregory Claeys definition av begreppet dystopi samt Andreu Domingos underkategori demodystopi, tillsammans med Yvonne Hirdmans genusteorier om det kvinnliga könet och det stereotypiska genuskontraktet. Tidigare forskning tar upp olika perspektiv på aspekterna ovan, där bland annat religionens roll och kvinnors villkor är några framträdande teman. Till själva bokförbudsaspekten tar uppsatsen också hjälp av Svenska PEN och deras gemensamma databas om verk och deras bokförbud. Metoden för den här uppsatsen är närläsning av de båda verken för att kunna genomföra den komparativa analysen. I det avslutande kapitlet av analysen (Det politiska klimatet) skiljer sig metoden från de resterande delarna då denna del istället utgörs av en undersökning av romanernas verkliga omgivande samhälle. Denna förändring av metod tillämpas för att skapa en djupare förståelse och en mer nyanserad bild över vad som kan tänkas ha orsakat de olika bokförbuden. Resultatet av analysen synliggör hur Atwood och James olika användning av kristendomen utgör en viktig roll för mottagandet av boken, där Tjänarinnans berättelse har anklagats för exempelvis blasfemi medan Människors barn istället kan läsas som en kristen fabel. Detta tillsammans med hur Atwoods roman börjat figurera i dagens politik drar den här uppsatsen som slutsats till att utgöra de största skälen till verkets förbud.