Fysisk aktivitet beskrivs vara positiv både för den fysiska och den psykiska hälsan för personer i alla åldrar. Det finns rekommendationer för hur mycket fysisk aktivitet människor bör ägna sig åt varje dag. Idag finns även rekommendationer för fysisk aktivitet framtagna för personer som bor i särskilt boende.

Syftet med avhandlingen är att belysa olika aspekter av fysisk aktivitet i särskilt boende utifrån dem som bor där, dem som arbetar i verksamheten samt utifrån förutsättningarna i den fysiska miljön. Tidigare forskning visar vikten av att vara fysiskt aktiv, samt att det finns risk för passivitet när människor flyttar till särskilt boende. Det är därför angeläget att undersöka villkoren för fysisk aktivitet i den speciella miljö som det särskilda boendet utgör.

En etnografisk metod har använts där observationer, intervjuer och informationsbroschyrer utgjort det empiriska materialet.

Resultatet visar att äldre personer och personal i särskilt boende inte definierar begreppet fysisk aktivitet på samma sätt utan att det finns olika uppfattningar om vad begreppet innebär. De kulturer och normer som påverkar hur personalen tänker kring fysisk aktivitet har betydelse. Det finns därvid även en acceptans för att äldres individuella önskemål inte alltid kan tillgodoses. Fysioterapeuten förefaller inte ha en tydlig roll på det särskilda boendet, speciellt inte när det gäller preventiva insatser. De rekommendationer för fysisk aktivitet som finns används sällan och uppnås inte heller. Den fysiska miljön har dock betydelse för om fysisk aktivitet främjas eller förhindras. Det finns ett antal faktorer som kan uppfattas främjande eller begränsande för individens möjlighet att vara fysiskt aktiv. De fysiska faktorerna går i vissa fall att påverka från att utgöra en begränsande faktor till att förändras och bli en främjande faktor. Det finns en skillnad när det gäller omfattningen av fysisk aktivitet på det boende som har lokaler som är avsedda för just detta ändamål, i jämförelse med enheter där sådana lokaler saknas.

Physical activity is described as being positive for both physical and mental health and for people of all ages. A daily level and amount of physical activity has been recommended for older people. There are also specific recommendations for people living in assisted living facilities.

The purpose of this dissertation is to illustrate different aspects of physical activity in assisted living facilities in relation to the people living, and the people working, in assisted living facilities. Previous research shows the importance of being physically active and the risk of passivity when people move to assisted living facilities. It is therefore important to examine the conditions of physical activity in the particular environment that the assisted living facilities consist of.

An ethnographic method has been used for which observations, interviews and information brochures constitute the empirical material.

The results show that older people and staff do not always define the concept of physical activity in the same way, and what is meant by the term is perceived differently. The cultures and norms for how staff think about physical activity is of great importance. There is an acceptance that the older person’s individual wishes cannot be met. Physiotherapists appear to have no clear role in the assisted living facilities, in particular in regard to preventive physical activity. The national recommendations for physical activity are rarely used and are not achieved. The physical environment is important and can promote or prevent physical activity. There are a number of factors that can be perceived as promoting or limiting the individual’s ability to be physically active. In some cases, the physical factors can influence a limiting factor to change and to become a promoting factor. There is a difference between the extent of physical activity in assisted living facilities which have dedicated premises for this purpose, compared to facilities where such premises are lacking.