Hälsoekonomi har alltid varit ett något spretigt begrepp där allt från teoretiska modeller av efterfrågan på hälsa till pragmatiska utvärderingar bredvid kliniska prövningar inryms. Jag blev introducerad till ämnet runt millenniumskiftet av Per Carlsson. Framförallt den del av ämnet som handlar om hälsoekonomiska utvärderingar. Det var onekligen en intressant tidpunkt att lära känna ämnet. Den etiska plattformen som skall styra allt beslutsfattande inom hälso- och sjukvården var relativt nylanserad och tolkningsarbetet pågick för fullt (1-3). Tandvårds och läkemedelsförmånsverket (TLV) startades 2002, då som Läkemedelsförmånsverket (4). Socialstyrelsen började mer systematiskt att explicit inkorporera hälsoekonomiska underlag i arbetet med nationella riktlinjer (5). Hälsoekonomiska utvärderingar kunde således inte längre leva ett eget akademiskt liv åtskilt från den värld där reella beslut fattas, beslut vilka de har syftet att stödja.