Miljöpåverkan är ofta nationsöverskridande, och det är sällan som det går att uttyda och därmed avkräva ett tydligt ansvar. De som drabbas behöver inte nödvändigtvis ha bidragit till miljöpåverkan. Miljöfrågan bör därför studeras ur ett globalt rättviseperspektiv som fokuserar såväl enskilda individers som nationalstaters syn på sin roll i det globala systemet. Den modernistiska uppdelningen mellan natur och kultur är centrala referenspunkter i mycket av miljöforskningen. Vad dessa verk gör är att visa på människans dominans över naturen och möjligheterna att styra naturen, men samtidigt ger det också människan en moralisk skyldighet att ta ansvar för naturen och miljön vilket i västerländsk forskning kommit att kallas för en individualisering av miljöansvaret eller en politisering av vardagliga aktiviteter. Att människor från under-/outvecklade nationalstater ofta framställts som närmare naturen, och mindre kontrollerande av naturen personifierat har samtidigt belysts av postkoloniala tänkare. Syftet med detta bidrag är att presentera en analys av en argentinsk etnografisk studie om miljöansvar genom att belysa de sätt som medborgare refererar till idéer om Naturen, mänsklig påverkan, utveckling och teknikens roll. Kan synen på sitt eget ansvar relateras till medborgerlig och statlig position i det globala systemet?