Föreliggande avhandling undersöker små barns (1-4 år) gråt i en svensk förskola. Studien har en videoetnografisk ansats där data består av 68 timmar videoinspelningar. Avhandlingen tar sin utgångspunkt i ett sociokulturellt teoretisk perspektiv på hur socialt samspel utgör grunden för barns moraliska och emotionella socialisation. Genom att studera barns deltagande i dagliga aktiviteter på förskolan undersöks i) hur barn använder gråt som kommunikativ resurs i sina lekkonflikter, ii) hur vuxna responderar och hanterar barns gråt i olika situationer (t ex när barn på olika sätt skadar sig eller i samband med en konflikt) och iii) hur barn responderar på kamraters gråt i samband med att en konflikt uppstått i leken. Genom att tillämpa detaljerade analyser av socialt samspel har studien undersökt hur barns gråt som social och situerad praktik kan förstås i relation till förskolans institutionella uppdrag och barns dagliga deltagande i förskolans praktiker. Sammanfattningsvis demonstrerar studien att barns gråt och omgivningens olika respons på gråt utgör socialiserande praktiker för barns moraliska och känslomässiga socialisation i förskolan.

The present thesis explores young (1-4 years old) children’s crying in an early childhood educational setting. The data consists of 68 hours of video-recordings from a Swedish preschool. By taking a point of departure in a sociocultural and social interactional perspectives on children’s emotional and moral socialization, the study explores i) how children used crying as a communicative resource in their play conflicts, ii) how educators responded to and treated children’s crying in various situations (e.g., when children accidentally hurt themselves or in conflict interventions), and iii) how peers responded to the child’s crying in play conflicts. By deploying a detailed interaction analysis, the present study explores how the social characteristics of children’s crying relate to educators’ institutional responsibilities and children’s everyday social and emotional concerns. In all, the thesis demonstrates that children’s crying and responses to distress constitute sites for children’s moral and emotional socialization.