Tidigt på morgonen 3 november 2015 utrymdes och revs Sorgenfrilägret i?Malmö, en icke tillståndsgiven boplats som fungerat som ett tillfälligt boende?för omkring 250 rumänska ”EU-migranter”1? under drygt ett och ett halvt års tid.?I efterhand går det att konstatera att avhysningen kom att markera en avgörande punkt i den politiska utvecklingen rörande olovliga boplatser. Regeringen?hade tidigare intagit en något avvaktande hållning i frågan. Nu meddelade de?i stället att de förordade en nolltolerans mot olovliga bosättningar. Budskapet?framfördes först av den nationella samordnaren för utsatta EU-medborgare,?Martin Valfridsson, 31 oktober 2015 i Ekots lördagsintervju på Sveriges?Radio P1 (Sveriges Radio 2015) och kom sedan att upprepas av, bland andra,?statsministern Stefan Löfven (TT 2015). Några månader senare, i februari?2016, offentliggjordes den nationella samordnarens slutbetänkande, Framtid?sökes (SOU 2016:6). En av betänkandets huvudsakliga rekommendationer?var att offentliga institutioner bör undvika att skapa incitament för fattiga EUmedborgare att söka sig till Sverige. Till exempel avråddes kommunerna från?att erbjuda matservering och skolgång till ”barn till utsatta EU-medborgare” (SOU 2016:6: 51ff.). I betänkandet upprepades också förslaget om en nolltolerans mot olovliga bosättningar (SOU 2016:6: 62ff.).