Den 15 oktober 2017 riktade skådespelerskan Alyssa Milano en uppmaning till alla på Twitter: ”Om du har blivit sexuellt trakasserad eller angripen, skriv då ’jag också’ som svar på denna tweet” (översatt från engelska). Detta blev starten på den mäktiga #metoo-rörelsen, som snabbt spred sig över världen. Vad visade denna rörelse och varför är den relevant för lärare att känna till? Ett första svar på denna dubbla fråga är att rörelsen uppenbarade att det i vår omgivning finns oändligt många offer, vilka ofta haft svårt att bli hörsammade eller hållit tyst om sina negativa erfarenheter. Ett andra svar är att alla lärare bör känna till vilken potential det finns i att, som Alyssa och #metoo-rörelsen, våga ifrågasätta invanda sätt att tänka, känna och handla i relation till olika former av övergrepp. Det är sådana insikter ett diskursmedvetet lärarskap, temat för den aktuella texten, bland annat kan bidra till. I framställningen avhandlas det diskursmedvetna lärarskapet utifrån fenomenet skolmobbning, som varje år, precis som sexuella övergrepp, skapar otaliga delvis osynliga offer. Observera dock att det inte finns någonting som begränsar det här perspektivet på lärares ledarskap till just denna typ av problem. Ett diskursmedvetet lärarskap kan tillämpas i en mängd olika sammanhang i skolan, exempelvis i kritiska samtal om rasism i vardagen, om innehållet i läromedel eller om kunskapsbedömningens gissel och dilemman.