Näringsliv och arbetsliv är inne i en snabb teknisk och organisatorisk utveckling. Framförallt är det den så kallade informationstekniken som ses som ny och som genom sina karaktäristika revolutionerar hela världen och därmed också Sverige. Vad är det som händer och vad kan vi förvänta oss skall hända? I debatten förekommer både utopier och dystopier. I de förstnämnda betonas direktdemokrati, nya sysselsättningsmöjligheter, förbättrade arbetsvillkor, flexibla arbetstider, demokratiska organisationsformer med välinformerade och aktiva anställda, kontinuerlig kompetensutveckling osv. I dystopierna är förutsägelserna ibland de rakt motsatta, ibland betonande en förväntad eller befarad polarisering av medborgare och människor i arbete. Jag skall i den här artikeln koncentrera mig på vad som händer med livet inne i företag och organisationer, dvs. ett klart inomorganisatoriskt perspektiv. Min ambition är att ge en bred bild av svenskt arbetsliv – inte koncentrera mig på de massmediala teknikspetsföretagen – och att exemplifiera vad som i praktiken hänt genom några arbetsplatser. Jag skall också blicka bakåt, det är inte första gången som ny teknik utvecklas och används.

Den första delen, den tillbakablickande, skall jag framförallt göra genom att relatera den till synes alltid lika livliga debatten om det är tekniken som styr organisationen eller organisationen som styr tekniken.Syftet med den delen är dels att påvisa kontinuiteten både i praktik och teori dels att placera in diskussionen i den organisatoriska kontext där den hör hemma. I den andra delen är ambitionen att vara dagsaktuell ochbeskriva, analysera och diskutera teknik och organisation i dagens svenska arbetsliv.