På fondmarknaden finns aktivt respektive passivt förvaltade fonder (s.k. indexfonder). I en aktivt förvaltad fond, där förvaltaren strävar efter att generera hög avkastning till följd av aktiva val av placeringar, är förvaltningsavgiften i genomsnitt högre i jämförelse med en indexfond. En indexfonds syfte är istället att replikera avkastningen av ett marknadsindex. På marknaden existerar även fonder som framställs som aktivt förvaltade trots att de i praktiken i princip endast följer ett jämförelseindex, s.k. dolda indexfonder. Innebörden av detta är att fondandelsägarna betalar en hög förvaltningsavgift eftersom de förutsätter att fonden förvaltas aktivt trots att den i själva verket förvaltas passivt. Problemet med dolda indexfonder har uppmärksammats i granskningar på både den europeiska och den svenska fondmarknaden. I dagsläget finns lagstiftning som reglerar informationsgivning på den svenska fondmarknaden. Problemet är att den missvisande informationsgivningen kring aktivitetsgrad inte har givit upphov till några påföljder trots att det uppmärksammats att flertalet fondbolag lämnat beskrivningar om aktivitetsgraden i fonderna som inte stämmer överens med den aktivitet som i slutändan uppmätts. I uppsatsen berörs behovet av att införa en lagstiftning av aktivitetsgraden i fondförvaltningen på svensk nivå för att komma till rätta med problematiken kring dolda indexfonder. 

Slutsatsen i uppsatsen är att den lagstiftning som för närvarande finns beträffande fonders informationsgivning inte ger ett tillräckligt skydd för investerarna. Med hänsyn till informationsasymmetrin som existerar på fondmarknaden finns ett behov av att reglera aktivitetsgraden för att säkerställa att investerarskyddet stärks. Dessutom förväntas de positiva ekonomiska effekterna överväga de negativa ekonomiska effekterna av att införa en lagreglering av aktivitetsgraden i fondförvaltningen. Vidare sker en diskussion om hur en framtida lagstiftning bör utformas. Det är av vikt att lagregleringen motverkar dolda indexfonder samtidigt som informationen som redovisas inte riskerar att vara missvisande för investerarna. Slutsatsen i uppsatsen är att tracking error är det mått som bör användas vid beräkning av aktivitetsgraden eftersom active share i flertalet fall kan ge en missvisande bild och är mer kostsamt att beräkna. Att en målsättning för aktivitetsgraden ska redovisas såväl som det faktum att Finansinspektionen ska bedöma vad som är ett relevant jämförelseindex för de fonder som saknar jämförelseindex är något som bör undvikas eftersom det riskerar att vara vilseledande för investerarna. Vidare bör inte en mer omfattande reglering än vad som är nödvändigt införas, varför indexfonder inte bör omfattas av regleringen.