Betygs- och utvecklingssamtal är återkommande inslag i skolgången och är centrala för såväl skolans styrning som elevers syn på sig själva och sin förmåga. I avhandlingen studeras betygs- och utvecklingssamtal med elever som får betyg i årskurs 4–6. Syftet är att bidra med kunskap om det elever, lärare och vårdnadshavare gör genom samtalen och belysa betydelser detta kan ha för elever och skolan. Fokus är att förstå hur betygs- och utvecklingssamtal formar elever i ett skolsystem präglat av performativ styrning. Frågeställningarna rör hur berättelser formas och används, hur elever positioneras, hur nationell bedömningspolicy och lokala villkor kommer till uttryck samt hur föreställningar om elever konstrueras och förhandlas i relation till skolans bredare uppdrag. Avhandlingen utgår från en interaktionsorienterad narrativ ansats med perspektiv på positionering, policygörande och performativitet. Empirin består av ljudinspelningar från betygs- och utvecklingssamtal från fem skolor och analyseras genom en positioneringsanalys. I avhandlingen ingår tre artiklar som visar hur deltagarna (I) formar narrativ om elevers framtidsutsikter, (II) förhandlar förväntningar om elevers muntliga aktivitet och (III) gör betyg till en emotionell angelägenhet. Resultaten diskuteras genom begreppen individualisering och temporalitet som synliggör hur elevers förmåga, ansvar och utveckling förstås, förhandlas och värderas över tid. För att fördjupa diskussionen introduceras begreppen elevperformativitet och bedömningsberättelser. Elevperformativitet synliggör hur elever förväntas framställa sig själva som ansvarstagande och strategiska i linje med skolans mål och ideal. Bedömningsberättelser synliggör hur samtalets deltagare i samspel med bedömningspolicy formar berättelser om elever och deras prestationer. Avhandlingen visar hur betygs- och utvecklingssamtal fungerar som styrningsmekanismer som kan stabilisera, utmana eller omförhandla bedömningsberättelser om elever, som därigenom kan forma hur elever ser på sin förmåga och sig själva i skolan.

Development and grade dialogues are recurring meetings, central for both educational governing and students’ perceptions of themselves and their abilities. This thesis examines development and grade dialogues with students who receive grades in Years 4–6. The aim is to contribute to knowledge about the actions of students, teachers and parents in these meetings and their implications for students and school. The focus is on how these dialogues shape students within a performativity-driven school system. The research questions address how narratives are formed, how students are positioned, how national assessment policies and local conditions interact, and how notions of students are constructed in relation to broader educational goals. The thesis uses an interaction-oriented narrative approach combined with perspectives on positioning, policy enactment and performativity. The data consists of audio recordings of development and grade dialogues in five schools, analysed through positioning analysis. The included articles show how participants (I) construct narratives about students’ paths, (II) negotiate expectations about students’ verbal participation and (III) construct grades as an emotional concern. The findings are discussed using the concepts of individualisation and temporality, illustrating how the students’ responsibility and progress are negotiated, understood and valued over time. The thesis also introduces the concepts of student performativity and assessment narratives. Student performativity refers to expectations for students to present themselves as responsible and strategic in line with school objectives. Assessment narratives demonstrate how participants, in interaction with assessment policies, form stories about students and their performance. The thesis demonstrates that development and grade dialogues function as mechanisms that can stabilise, challenge or negotiate assessment narratives, shaping how students understand themselves and their abilities in school.