Denna studie fokuserar på en förbisedd dimension av bostadspolitiken, nämligen hur den kan användas som ett verktyg för att utestänga utsatta grupper från långsiktig bosättning. Vi fokuserar både på socialt och ekonomiskt utsatta grupper och mer specifikt på personer med flyktingbakgrund. Forskningen inom detta område förekommer i ett flertal olika discipliner. För att överblicka fältet och undersöka hur lokala beslutsfattare kan använda bostadspolitiken som ett verktyg för att agera grindvakter och därigenom utestänga utsatta grupper, tillämpar vi en systematisk litteraturöversikt. Den omfattar två huvuddelar: den första fokuserar på den internationella litteraturen inom ämnet, medan den andra undersöker den svenska. Den internationella översikten bygger på en sofistikerad sökning i den internationella vetenskapliga litteraturen och analyseras (i) statistiskt, genom (ii)nätverksanalyser och genom (iii) en tematisk analys. Den svenska delen utgår från s.k. grå litteratur som inte är granskad genom peer review (som exempelvis avhandlingar, myndighetsraporter) och analyseras endast genom en tematiskanalys. Resultaten visar att olika sorters politik som syftar till att utestänga utsatta grupper har snarlika effekter oavsett i vilket sammanhang som politiken tillämpas. I litteraturen görs en distinktion mellan metoder som avsiktligt utesluter respektive när detta blir en oavsiktlig konsekvens. Att kommuner i Sverige tolkar sitt bostadsförsörjningsansvar olika, leder till ojämlikhet och avsteg från likabehandlingsprincipen. Analysen visar också att lagar och reglers utformning samt ekonomiska resurser spelar en viktig roll i utfallet av förd bostadspolitik. Inte minst intar fenomenet social dumpning en central roll i den svenska litteraturen. Noterbart i analysen av både den svenska och internationella litteraturen är att det skett en normförskjutning kring vad som är samhällets ansvar kontra individens ansvar i bostadsförsörjningsfrågan, men också att bristen på adekvata bostäder förutsatta grupper är ett allvarligt problem både i Sverige och i många andra länder.

This study focuses on an overlooked dimension of housing policy, namely how housing can serve as a mean to exclude vulnerable groups in general, and more specifically immigrants, from long-term settlement. Research in this area is dispersed across various disciplines. To survey the field and explore how local decision-makers can utilize housing policy as a tool for gatekeeping and thus exclude vulnerable groups, we employ a systematic literature review. It consists of two main parts: the first one concentrates on the international literature on the subject, while the second investigates the Swedish context.The international review is based on a sophisticated search in the broader international scholarly literature and is analyzed through (i) statistical analysis, (ii)network analysis, and (iii) thematic analysis. The Swedish part draws on so called grey literature,analyzed through a thematic analysis.The results indicate, among other findings, that policies aimed at excluding vulnerable groups share similarities either in their design or in their consequential effects, regardless of the context in which the policy is applied. It is also evident how the literature distinguishes between policies that intentionally exclude and those that unintentionally exclude. In a Swedish context, the results indicate that municipalities in Sweden interpret their housing supply responsibility differently, leading to inequality and deviations from the principle of equal treatment. The analysis also demonstrates that economic resources and the design of laws and regulations play a crucial role in the outcome of housing policy. Notably, the phenomenon of social dumping occupies a central role in the Swedish literature. Both analyses indicate a norm shift regarding society's responsibility versus individual responsibility in housing supply issues, and that the lack of adequate housing is a significant problem both in Sweden and in many other countries.