Under ett och ett halvt år beboddes Kvarteret Brännaren 19 i Norra Sorgenfri av en större grupp bostadslösa romer från Rumänien. Deras boplats – det så kallade Sorgenfrilägret – hamnade i centrum för en landsomfattande debatt om utsatta EU-medborgares bosättningar i Sverige och om det hot som en föreställt okontrollerad invandring antogs, och fortsatt antas, utgöra mot det svenska samhället och välfärdsstaten. I kapitlet redogör jag för händelserna kring Sorgenfrilägret och reflekterar över de symboliskt laddade föreställningar kring oordning och smuts som genomsyrade den allmänna debatten om utsatta EU-medborgare under mitten av 2010-talet. Jag beskriver hur Sorgenfrilägret (och i förlängningen också dess invånare) gjordes osanitär(a) och smutsig(a) genom att förvägras sophämtning, sanitära faciliteter och dricksvatten för att sedan avhysas på grund av att platsen ansågs just obeboelig. Jag visar också hur det offentliga hanterat Sorgenfrilägret och den förvisso komplicerade frågan om utsatta EU-medborgares närvaro på ett sätt som sammantaget kraftigt inskränkt gruppens tillgång till stadens rum.