Kapitlet är en aktuell och historisk kritisk genomgång av det Svenska Lärarförbundets program för livslångt lärande som lanserades under mitten av 90-talet. I detta program skrevs det in ett långtgående syfte som i princip handlar om försök skapa -ett samhälle som skola- I programmets visionära utgångspunkter antas att förändringarna och styrningen av den svenska skola skall ta sin utgångspunkt inte från centrala håll, dvs statsmakten och den centrala skolbyråkratin, utan från lokala aktörers viljeyttringar och perspektiv, som exempelvis skolpolitiker, lärare, elever, föräldrar och andra intresseaktörer. Det som sker är sålunda en ny form av politisk problematisering dels i fråga om styrningen av svenskt skolväsen men framför allt en ny syn på hur vi skall styra såväl skoleleven som människan i största allmänhet och hur vi skall styra oss själva. Kapitlet beskriver och analyserar hur relationen mellan så att säga -folkpedagogiska yttringar- och den centralt initierade styrningen av skolan är allt annat än oproblematisk.