Projektet Familjer i socialtjänsten bedrivs av FoU-Centrum inom vård, omsorg och socialt arbete i samarbete med medlemskommunerna Linköping, Motala, Mjölby, Kinda, Ydre och Åtvidaberg samt Linköpings universitet. Projektet bygger också på ett nära samarbete med det norska nationella forskningsprojektet Det nye Barnevernet, som leds av Nordlandsforskning, Bodö. Projekt är organiserat enligt en interaktiv design som syftar till ett nära samspel mellan forskning och praktik. Detta yttrar sig i att projektgruppen, förutom en projektledare och tre forskare, omfattar nio socialsekreterare som gör del av sin tjänst som medforskare i projektet.

Projektet syftar övergripande till att öka kunskapen om vilka familjer som har kontakt med socialtjänsten och familjernas och barnens levnadsvillkor. Projektet syftar också till att öka kunskapen om hur familjerna upplever mötet med socialtjänsten och de insatser som ges. Vidare är syftet att kunna bidra till utveckling av det sociala arbetet med barn och familjer i de deltagande kommunerna.

Projektet startade 2010 pågår till och med 2014 och genomförs i tre faser. Den första fasen omfattade 202 familjer med barn aktuella inom socialtjänsten i de medverkande kommunerna, och  baserades på intervjuer med föräldrarna samt data som samlats in om familjerna genom deras handläggare på de aktuella socialkontoren. Fokus i intervjuerna var familjernas livssituation och behov, upplevelser av mötet med socialtjänsten och de stödinsatser som ges. Projektets andra fas innebar en fördjupad analys av 30 familjer med en sammansatt problematik vilka valdes ut ur gruppen som medverkade i den första fasen. Datainsamlingen genomfördes i form av livsloppsintervjuer med föräldrar och intervjuer med ett mindre urval av barn, intervjuer med socialarbetare samt en avslutande uppföljande telefonintervju med föräldrar. Den tredje fasen, som pågår i skrivande stund, syftar till att på basis av kunskaper från projektet stimulera utvecklingsarbete av kommunernas sociala arbete med familjer. I föreliggande rapport redovisas analyser av livsloppsintervjuerna med föräldrarna samt den uppföljande telefonintervjun i fas 2.

Syftet i föreliggande rapport är att belysa livssituationen för de familjer som har en sammansatt problematik samt att få en bild av vilka faktorer som har betydelse för familjernas förutsättningar att dra nytta av socialtjänstens arbete. Syftet har brutits ned i fyra frågeställningar: Hur beskriver föräldrarna sin uppväxt och sina livsvillkor? Vilka utmaningar och förutsättningar karaktäriserar familjerna? Hur upplever föräldrarna mötet med socialtjänsten och de stödinsatser som ges? Vad kännetecknar de familjer som kan, respektive inte kan, dra nytta av socialtjänstens insatser?

Den teoretiska ramen i rapporten utgår från socialt kapital, forskning om socialt arbete och dess förutsättningar och vad utsatthet kan innebära i en välfärdsstat i förändring. Utfallet av livsloppsintervjuerna diskuteras avslutningsvis i relation till denna teoretiska ram. I intervjumaterialet utkristalliseras olika mönster kring föräldrarnas berättelser om sina erfarenheter och sin livssituation och hur deras tillvaro har kommit att gestalta sig. Dessa erfarenheter bildar grund för fem kategorier som benämns familjetyper och som presenteras i kapitel 5, nämligen:

1. Traumatiska händelser i förälderns egen barndom (n = 11)
2. Traumatiska händelser i vuxen ålder (n = 10)
3. Tidigare långvarigt missbruk (n = 2)
4. Problem med barnet i pubertetsåldern (n = 3)
5. Barnets funktionshinder (n = 4)

Resultatet visar att familjetyperna 1 – 3 uppvisar vissa gemensamma drag, exempelvis har föräldrarna större problematik kring egen fysisk och psykisk ohälsa, flertalet är ensamstående och har en knaper och ansträngd ekonomi och föräldrarna står idag utanför arbetsmarknaden. Överlag har dessa föräldrar brister i sitt sociala nätverk, och i de fall ett nätverk med släkt och vänner finns, ger det ingen avlastning beträffande barnen.

I familjetyperna 4 och 5, är livsvillkoren och livssituationen märkbart annorlunda. Föräldrarna är här, som regel, förankrade på arbetsmarknaden med fasta anställningar och de har högre utbildning jämfört med föräldrarna i familjetyp 1 – 3. De har ett fungerande socialt nätverk som också ger avlastning beträffande barnen, vilket ger föräldrarna tid till återhämtning. Dessa föräldrar, vilket särskilt gäller familjetyp 5, har också ekonomiska resurser som ger dem möjligheter att hantera och bekosta familjens behov av aktiviteter och ett eget mer bekvämt boende. Vidare har samma livsloppsintervjuer analyserats med fokus på hur föräldrarna uppfattar socialtjänsten och den hjälp de fått. Utfallet av denna analys redovisas i kapitel 6 och innebär grovt att familjetyperna 1 – 3 har en mera negativ uppfattning om socialtjänsten och den hjälp de får jämfört med familjetyp 4 och 5.

I den uppföljande intervjun med föräldrarna har frågor om insatser de senaste 2 – 3 åren ingått, och om insatserna hjälpt samt om föräldrarna önskar mer hjälp och i så fall vilken hjälp. Familjetyp 1 – 3 har i högre grad erhållit insatser till föräldrarna samt att barnen placeras i högre grad jämfört med familjetyp 4 och 5. Familjetyp 1 – 3 uppger också att insatserna hjälper i lägre grad jämfört med familjetyp 4 och 5, samt att man även fortsättningsvis önskar mer hjälp både till vuxna och barn jämfört med familjetyperna 4 och 5 som önskar mera hjälp till barnet.

Slutsatsen är att de mest utsatta familjerna, det vill säga familjerna med de största och mest sammansatta problemen och med de minsta resurserna, är de som upplever sig ha blivit minst hjälpta av socialtjänstens insatser. Avslutningsvis diskuteras möjliga implikationer för socialtjänstens arbete med denna typ av familjer, t.ex. vad gäller att kunna betrakta familjens problem ur ett helhetsperspektiv som även omfattar strukturella faktorer i relation till familjens sociala kapital, att kunna välja och samordna stödinsatser på ett bättre sätt, samt att utveckla socialarbetarens roll och funktion mot att kunna vara ett ombud och en röst för familjen.