Under den senare halvan av 2010-talet bildades många nya regioner i Sverige, vilka bland annat har till uppgift att samordna det regionala utvecklingsarbetet i länen. Regionerna förväntas samverka med kommunerna i det arbetet. Detta sker bland annat på möten där kommunstyrelseordföranden, regionstyrelseordföranden, kommundirektörer och regiondirektörer diskuterar regional utveckling – vilket i den här studien går under beteckningen strategiska råd. Syftet med den här rapporten är dels att beskriva hur ledande kommunala och regionala företrädare upplever arbetet på de strategiska råden på ett övergripande plan, dels att analysera de upplevelserna i kontexten av den historiskt grundade praxis, de statliga regleringar samt de intressen och perspektiv som omgärdar kommunernas och regionernas samverkan i det regionala utvecklingsarbetet. Djupintervjuer har genomförts med 25 ledande kommunala och regionala företrädare i tre län.

Studien har genererat tre övergripande slutsatser i relation till de ledande kommunala företrädarnas engagemang på de strategiska råden. För det första har de kommunala företrädarna en varierande förmåga och/eller vilja att särskilja ett regionalt utvecklingsperspektiv (top-down) från ett kommunalt utvecklingsperspektiv (bottom-up). För det andra upplever många kommunala företrädare att de har svårt att relatera till vissa regionala utvecklingsfrågor – frågor som kan uppfattas som abstrakta utifrån deras kommunala perspektiv. Detta medför i sin tur, för det tredje, att de kommunala företrädarna uppfattar att det är svårt att ta med sig samma frågor tillbaka till sin egen kommun och arbeta med dem där.

I studien framkommer det därutöver fem slutsatser kopplade till upplevelsen av hur väl arbetet på de strategiska råden fungerar. Höga förväntningar på hur väl samarbetet mellan kommunerna och regionerna borde kunna fungera verkar ha en negativ påverkan på hur de regionala och framförallt kommunala företrädarna upplevde att arbetet på de strategiska råden fungerar. Upplevelsen av ett delägarskap i det arbete som bedrivs på de strategiska råden samt ett fokus på frågor som uppfattas som konkreta och viktiga för kommunernas egen utveckling framstår som viktiga för en positiv upplevelse av arbetet på samma råd. Hur man hanterar mellankommunala frågor i länet verkar också vara viktigt i det här sammanhanget. De egenskaper och inte minst de erfarenheter som de enskilda individerna tar med sig till de strategiska råden framstår avslutningsvis också som viktiga för hur väl man upplever att arbetet på de här strategiska råden fungerar.

I den avslutande diskussionen konstateras att regionernas ansvar och roll i det regionala utvecklingsarbetet sannolikt försvåras av att de kommunala företrädarna ofta uppehåller sig vid ett kommunalt perspektiv med påföljande kommunala intressen snarare än ett renodlat regionalt perspektiv på utvecklingen i länet. Det här ska emellertid inte ses som ett tecken på att de kommunala företrädarna agerar felaktigt i arbetet på de strategiska råden – deras demokratiska mandat och legitimitet är grundad i den kommunala demokratin med påföljande kommunala perspektiv och intressen. Det huvudsakliga problemet verkar istället vara att den roll- och ansvarsfördelning som anges i den statliga regleringen av det regionala utvecklingsarbetet inte överensstämmer fullt ut med de olika och emellanåt motstridiga perspektiv och intressen som präglar kommunernas och regionernas samverkan kring regional utveckling.