Det är kapitlet handlar om olika former av makt som skapas och reproduceras när vi bedriver samhällsvetenskaplig forskning. Avsikten är att inspirera till hur forskningen kan dekolonisera maktojämlikheter genom kunskapsproduktion. Vem har makten att formulera vad som är kunskap? Och hur kan en göra forskningen mera nära forskningsdeltagarna och samhället? Utgångspunkten för det här kapitlet är att utövandet av forskning alltid är en våldsam praktik. Med inspiration från aktionsforskningen, där deltagarnära forskningsmetoder står i centrum och kunskap görs i en samproduktion, kommer jag i kapitlet att undersöka hur det går att minska på det våldsamma i att forska. Med hjälp av postkolonial, dekolonial och feministisk forskning belyses några exempel från aktivistiskt etnografiskt arbete på hur ojämlika maktpositioner kan bemötas. Frågan om hur en kan bryta med traditionell forskning och ägandet av kunskap diskuteras genom att ta hjälp av en mångfald av berättelser - en epistemologisk pluralitet. Slutligen presenteras några reflektioner över hur det går att minska på maktobalansen mellan forskare och deltagare genom att se på det etiskt politiska forskningsarbetet som en process.