Fiction is used for educational purposes in various fields such as engineering, law and higher education. In medical education, the theories of medical humanities and narrative medicine propose that engaging with fictional works can provide opportunities for medical students and physicians to develop central professional skills such as emotional awareness and empathy, which can help mitigate the documented empathy decline which occurs during medical training. Despite extensive research about fiction inclusion in medical education, there is very limited research on the in-situ processes of fiction use, and how emotional aspects of the medical profession can be conceptualised in fiction discussions. This thesis investigates the intersection of fiction, interaction and emotion in medical education. The purpose of the study is to contribute knowledge on the ways emotion can be constructed in medical education as affective stances and as professional emotions that medical students need to learn how to manage. Discursive psychology (DP) forms the theoretical and methodological framework to analyse 58 hours of video- and audio-recorded fiction seminars from two Swedish medical schools. Emotion from a DP perspective is understood not as a reflection of an inner experience, but as an interactionally achieved phenomenon, deployed in the formation of social action. Results show that reflection and reflective practices are imbedded in fiction seminars, and that affective stances are constructed as a student resource to manage intensity, control, assessment and accountability. Furthermore, the professional emotions of physicians are constructed as emotional labour which students need to prepare for, and the feeling rules of the medical profession are constructed as calibrations of emotions which are both fluid and changeable. The task of learning professional emotion is oriented to as troublesome by students as it might interfere with their focus on managing student identities.

Fiktion används i utbildningssyften inom flera fält så som ingenjörsutbildningen och juristutbildningen, samt inom högre utbildning. Skönlitteraturanvändande på läkarutbildningen utgår ofta från teorier från medicinsk humaniora och narrativ medicin som menar att fiktion kan ge läkarstudenter och läkare möjlighet att utveckla viktiga professionsförmågor som emotionell medvetenhet och empati, vilket kan hjälpa till att motverka den nedgång i empati som enligt forskning sker hos läkarstudenter under sin utbildning. Trots omfattande forskning om fiktion på läkarutbildningen, finns det mycket lite forskning som detaljerar de praktiker när skönlitteratur används, och hur de emotionella aspekterna av läkaryrket kan begreppsliggöras i fiktionssamtal. Denna avhandling undersöker skärningspunkten mellan fiktion, interaktion och emotion i läkarutbildningen. Syftet med studien är att bidra till kunskap om hur känslor kan konstrueras inom läkarutbildningen som två emotionella aspekter - affektiv positionering och professionella känslor - som erfarenheter och förmågor som läkarstudenter behöver lära sig. Diskursiv psykologi (DP) formar det teoretiska och metodologiska ramverket för att analysera 58 timmar av video- och ljudinspelade fiktionsseminarier från två svenska läkarutbildningar. Känslor kan ur ett DP-perspektiv förstås inte som en reflektion av inre upplevelser, utan som ett fenomen som skapas genom interaktion, och som kan användas för att åstadkomma social handling. Resultaten visar att reflektion och reflektiva praktiker är en del av fiktionssamtal, och att affektiva positioneringar kan konstrueras som en studentresurs för att hantera intensitet, kontroll, bedömning och ansvarsutkrävande. Vidare kan läkares professionella känslor konstrueras som emotionellt arbete som studenter behöver förberedas för, där känslomässiga regler konstrueras som flytande och föränderliga kalibreringar av känslor. Uppgiften att lära sig professionella känslor som ett verktyg, konstrueras som problematisk av läkarstudenterna eftersom uppvisandet av kunskap inför andra studenter kan störa konstruktionen av deras studentidentitet.