Polisens passhantering utgör ett i raden av exempel på vilka konsekvenser Polismyndighetens strukturella problem får för polisens verksamhet. Trots att det fanns tydliga prognoser på att antalet passansökningar skulle öka år 2022 minskade Polismyndigheten personalstyrkan som arbetade med pass inför detta år. Det var först när kaoset var ett faktum som polisen påbörjade en rekrytering av passhandläggare. Polismyndighetens bristande analys och planeringsförmåga fick inte bara följden att människor fick vänta länge på att få ett pass och att polispersonal fick en dålig arbetsmiljö. Det påverkade också Polismyndighetens förmåga att förebygga, upptäcka och utreda brott. 

Att problem förklaras med att de beror på externa faktorer och inte på myndighetens sätt att organisera och bedriva verksamhet är ett mycket vanligt förfaringssätt från Polismyndighetens sida[1]. Det som skiljer denna situation från de flesta andra är att passhanteringen är enkel att förstå och att den i stort sett är frikopplad från polisens övriga verksamhet. Den är dessutom självfinansierad, vilket gör det omöjligt att hänvisa till bristande resurser.

[1] En mängd exempel på detta ges i rapporten ”Hur skyddar och stärker Polismyndigheten föreställningen om sin effektivitet?" (Holgersson & Westman, 2021).