Det moderna projektets människor har alltid haft blicken riktad framåt. Detta har de gjort av goda skäl och med spektakulära resultat. Men det innebär samtidigt att moderniteten har ett särskilt och tvetydigt förhållande till det förflutna och att vi mer eller mindre framgångsrikt sökt metoder för att värdera det förgångnas insatser och göra oss kvitt dem. Någon skulle kanske säga att vi inte har nytta av historien. En annan att obehagligheter, tillkortakommanden och svårigheter bör "läggas till historien", alltså till det vi inte kan eller bör göra något åt. I den här essän visar jag att det vare sig vi vill eller inte, vet om det eller är okunniga om det, förhåller oss precis tvärtom. Vi har nytta av historien och vi kan aldrig lägga den ifrån oss. Vad som följer är inget mindre än en teori om moderniteten - och om den svåra konsten att göra sig kvitt det förflutna, överge historien, sätta punkt för den.