Under påsken år 2022 skedde våldsamma upplopp på flera olika platser i Sverige. Medborgare och politiker har goda skäl att kräva att Polismyndigheten framgent kan hantera den typ av angrepp som skedde under påskhelgen 2022 på annat sätt än som var fallet. Av det som utspelade sig på de olika platserna där det var upplopp under påskhelgen går det att identifiera ett flertal konkreta förändringsbehov, som med relativt enkla medel går att åtgärda. Det handlar exempelvis om att öka polisers förmåga att agera inom ramen för SPT-konceptet (Särskild Polis Taktik för att hantera folksamlingar) genom att ge dem adekvat utbildning och utrustning. Men också om styrning- och ledningsfrågor, om underrättelsetjänstens arbete och om att utveckla arbetsmiljöarbetet kopplat till särskilda händelser. Listan över relativt enkla konkreta åtgärdsförslag går att göra lång och framkommer på olika ställen i denna rapport. 

Huvudskälen till Polismyndighetens tillkortakommanden under påskupploppen har dock att göra med samma typ av strukturella problem som ligger bakom en lång rad andra bristande prestationer såsom låg brottsuppklaring och dåligt resursutnyttjande. Misslyckandet i att förebygga och hantera den typ av våldsamma upplopp som uppstod under påskhelgen 2022 måste därför ses i ljuset av en mer djupgående problembild. Utan att ta tag i de strukturella problemen kommer effekten av andra åtgärdsförslag att bli låg. Det spelar ingen roll om polisen får distansvapen eller om skjutkungörelsen förändras. Problemen handlar om något helt annat än de framförda kraven på bland annat vattenkanoner och gummikulor. Några exempel på strukturella problem som framträder i rapporten:

• Bristande planeringsförmåga
• Bristfälliga analyser
• Personalen behandlas inte som organisationens viktigaste resurs
• En bristande respekt att följa lagar och regler
• Bristande transparens och tillämpandet av manipulativa kommunikationsstrategier

Påskupploppen kan utgöra en väckarklocka för aktörer utanför Polismyndigheten att fokus bör riktas mot hur polisen använder tilldelade resurser snarare än på behovet av förändrad lagstiftning, ökade resurser och nya verktyg för Polismyndigheten. En sådan diskussion har ännu inte skett och detta är ett stort problem eftersom polisen på så sätt inte får ett tillräckligt yttre incitament att utvecklas.   

En kort beskrivning av innehållet i rapportens kapitel:

• Kapitel 2 problematiserar polisledningens uttalanden efter påskupploppen, nämligen att det som hände kom som en överraskning. 
• Kapitel 3 tar upp vikten av att polisen reflekterar över sin egen roll som medaktör till att en händelse eskalerar och att denna insikt var en viktig framgångsfaktor när polisen lyckades utveckla sina metoder efter Göteborgskravallerna år 2001. Kapitlet riktar in sig på vilket ansvar Polismyndigheten har för att en del personer i vissa situationer väljer att angripa poliser med våld och hur Polismyndigheten kan agera för att framgent minska en sådan risk. Vi menar att det är betydelsefullt att inte avgränsa analysen bara till dagarna då våldet uppstod för polisens möjligheter att påverka att liknande händelser inte ska inträffa. 
• Kapitel 4 handlar om polisens tillståndshantering och dess effekter. 
• Kapitel 5 tar upp polisens förebyggande arbete i samband med tillståndsgivna allmänna sammankomsterna. 
• Kapitel 6 berör att kravaller inte är något nytt fenomen i Sverige eller i andra länder och hänvisar till nationell och internationell forskning om polisens hantering av folksamlingar. 
• Kapitel 7 behandlar polisens sätt att tillämpa SPT-konceptet under påskupploppen. Kapitlet innehåller många bilder för att tydliggöra analysen och de slutsatser som dras i kapitlet. 
• Kapitel 8 beskriver hur vissa polisers agerande under påskhelgen ökade hotbilden. 
• Kapitel 9 behandlar frågor som rör bemanningen och om den var tillräcklig.
• Kapitel 10 tar upp arbetsmiljöfrågor.     
• Kapitel 11 analyserar behovet av att utveckla SPT-taktiken och ny utrustning. 
• Kapitel 12 beskriver Polismyndighetens externa kommunikation och riskerna med denna. 
• Kapitel 13 innehåller ett slutord.