Trots att alla människor har rätt att möta ett tillgängligt samhälle som möjliggör delaktighet på lika villkor, visar en nationell kartläggning att personer med funktionsnedsättning har begränsade förutsättningar att vara delaktiga i fritiden på lika villkor. Begränsad möjlighet till delaktighet i fritiden, kan delvis relateras till bristande tillgänglighet i offentliga miljöer. Det saknas forskning kring hur strukturella faktorer påverkar delaktighet i aktivitet och det finns därmed ett behov av studier som belyser detta. Syftet med studien var att undersöka hur kommunanställda tjänstemän uppfattar sin kommuns arbete med att främja delaktighet i fritidsaktiviteter för vuxna personer med funktionsnedsättning. Studien genomfördes utifrån en kvalitativ studiedesign, med stöd av teori kring delaktighet i aktivitet, vilket är en förutsättning för aktivitetsrättvisa. Datan insamlades med stöd av semistrukturerade intervjuer med kommunala tjänstemän från 15 kommuner i Sverige. Resultatet skildras i tre huvudkategorier; ’Ansvar i en gråzon’, ’Koder att knäcka för att inkludera en målgrupp med vida behov’ samt ’Betydelsen av en formell kunskapskultur’. Studien visar att avsaknaden av tydlig statlig styrning leder till en otydlighet gällande kommunens ansvar för fritidsfrågan, vilket i sin tur påverkar prioritering och samordning av arbetet. Osäkerheten i hur frågan ska hanteras kan leda till utmaningar i att främja delaktighet i fritiden på ett ändamålsenligt sätt. Resultatet visar emellertid att det verkar vara lättare att göra välgrundade prioriteringar när arbetet baseras på kunskap. Genom ett kunskapsbaserat tillvägagångssätt behöver arbetet med att främja delaktighet i fritidsaktiviteter för vuxna personer med funktionsnedsättning inte stå och falla med kommunens eldsjälar.