Aneurysmal subarachnoid haemorrhage is a severe form of stroke with high mortality and many patients left with debilitating sequelae. The first 10-14 days after bled is a period of specific risk for secondary injuries and more research is needed to understand their mechanisms.

We found laser-Doppler flowmetry to be a feasible method for long time recordings of cerebral microcirculatory flow with a low rate of artifacts. Vasomotion of the cerebral vessels could be registered and vasomotion frequencies varied over time and between hemispheres. Correlation between microcirculatory flow and clinically monitored parameters was calculated and trended over time.

In cerebral microdialysate we found the novel biomarkers Transthyretin in nine proteoforms, and Glyceraldehyde-3-Phosphate Dehydrogenase (GAPDH) in four proteoforms. Both Transthyretin and GAPDH proteoforms vary in different pattern over time after subarachnoid haemorrhage.

We also found Erythropoietin (EPO) and Tumor Necrosis Alpha-Related Apoptosis Inducing Ligand (TRAIL) in increasing values among patients who developed vasospasm, while Neurofilament Light chain (NFL), Glial Fibrillary Acidic Protein (GFAP) and Interleukin-6 (IL-6) showed decreasing values. The trend of these biomarkers may reflect metabolic changes and varying protein expression after subarachnoid bled.

The studies forming this thesis are small and hypothesis generating but show that cerebral microcirculation can be studied in a neurocritical care setting and that data can be correlated to routinely monitored parameters. We have also shown that novel biomarkers can shed new light on cerebral metabolism and protein expression during development of secondary brain injuries. Further studies in larger patient cohorts, combining these methods over time and relating them to outcome measures, will have to be performed before they can be introduced into clinical decision making.

Aneurysmal subaraknoidalblödning (hjärnhinneblödning) är en allvarlig form av stroke med hög risk för allvarliga komplikationer. De första 10-14 dagarna efter blödningen är extra känsliga och olika mekanismer kan bidra till sekundära hjärnskador.

Vi har utvecklat laser-Doppler metodik för användning i långtidsbruk under neurointensivvård och funnit låg risk för störningar. Undersökningarna har visat att hjärnans blodkärl varierar sin storlek på ett periodiskt vid (vasomotion) och att vasomotionen varierade över tid och mellan hjärnhalvorna och detta kunde jämföras med andra övervakningsmetoder som används vid neurointensivvård.

Via mikrodialysteknik hittade vi bärarproteinet Transthyretin i 9 olika former liksom enzymet Glyceraldehyde-3-Phosphate Dehydrogenase (GAPDH) vilka varierade över tid efter subaraknoidalblödningen. Vi kunde även hitta 5 andra proteiner och såg att de varierade över tid och med olika mönster hos de patienter som drabbades av komplikationen kärlkramp i hjärnans blodkärl. Proteinerna Erythropoietin (EPO) och Tumor Necrosis Alpha-related Apoptosis Inducing Ligand (TRAIL) ökade i samband med kärlkramp och Neurofilament Light chain (NFL), Glial Fibrillary Acidic Protein (GFAP) och Interleukin-6 (IL-6) minskade i samband med kärlkramp.

De studier som underbygger avhandlingen är små och hypotes-genererande men visar att det går att mäta den kritiska mikrocirkulationen och att detta kan jämföras med andra rutinmätvärden under neurointensivvård. Vi har också sett att nya biomarkörer kan tillföra kunskap och beskriva de förlopp som sker efter subaraknoidalblödning.

Det behövs större och jämförande studier där vi testar dessa metoder och kombinerar dem med andra mätvärden och utfallsmått för patienterna innan det går att börja använda dessa tekniker för kliniskt beslutsfattande.