I avhandlingen utforskas pedagogiska praktiker och den lärande vardagen på folkhögskola genom att titta på hur möten mellan lärare och kursdeltagare framträder i hantverkskurser på folkhögskola. Vidare utforskar studien hur den relationella dimensionen av dessa möten kan förstås och vilken betydelse möten har i lärares praktik. Med empiriskt material från etnografiska fältstudier såsom inspelade intervjuer, vardagliga samtal och skoldokument, och med ett livsvärldsfenomenologiskt perspektiv, visar studien på en pedagogisk hållning som kännetecknas av en stark tilltro till möten som utgångspunkt för undervisning och lärande. Möten möjliggör för lärare att anpassa undervisning till vilka kursdeltagarna är och vilket syfte de har med studierna. Den pedagogiska hållningen handlar om att lyssna in och erfara en annan människa i en tillblivelseprocess, där vem och vad hen kan tänkas bli inte kan bestämmas på förhand. Hållningen utmärks därmed av förståelsen för undervisning som en process med relationella och existentiella dimensioner. Konkret innebär det att bära en öppenhet, lyhördhet och uppmärksamhet inför kursdeltagares livsvärld och vem en kursdeltagare är och kan tänkas bli i och under utbildning. Vidare visar studien att det för lärarna handlar om att lyhört följa, samspela med och utmana kursdeltagarna i möten. På så sätt blir möten en plats för gemensamt konstituerande av mening som inte kan definieras på förhand utan följer på lärarnas öppenhet inför vad som tar form emellan dem och kursdeltagarna. Begreppet levd kropp visar på betydelsen av hur kroppslig närvaro i lärares och kursdeltagares gemensamma erfarande och konstituerande av mening i möten blir vägledande för de didaktiska val och handlingar som lärare gör i undervisning. Eftersom undervisning uppfattas som en process där målet för kursdeltagarnas lärande kan förändras, kräver det en speciell närvaro av lärarna. Denna närvaro är grundläggande för att tillsammans med kursdeltagarna kunna bestämma rytm och riktning utifrån vad som ter sig väsentlig för både lärare och kursdeltagare i mötena.   

This thesis explores pedagogical practices and everyday learning at a folk high school by looking at how encounters between teachers and course participants appear in the pedagogical practice. It also explores how the relational dimension of these encounters can be understood and what significance the encounters have in teachers’ practice. For this purpose, the study draws on a folk high school’s craft courses where encounters are made visible and described from a teacher’s perspective. Drawing on empirical data from ethnographic field studies including recorded interviews, daily conversations, and school documents, and thereby establishing a lifeworld phenomenological perspective, the study shows a pedagogical approach characterised by a firm belief in encounters as a pedagogical point of departure for teaching and learning. The strong belief in encounters is characterised by the understanding of teaching as a process with relational and existential dimensions. This pedagogical approach is more specifically illustrated by the teachers’ openness, sensitivity, and attention to the lifeworld of the participants, and by responsively following, interplaying, and challenging participants in these encounters. The lifeworld phenomenological concept lived body shows the significance of bodily presence as teachers’ and participants’ shared experiences and meaning making in encounters become a guiding principle in teaching. In this process teachers’ experience of their own lived body and of the participants’ lived bodies turns out to be of great importance for the didactic choices and actions that are made. Bodily presence means listening to and perceiving another human being in a becoming process, which enables a joint constitution of meaning that is not given in advance but rather arises within the encounters. Encounters therefore become a central space for joint meaning-making which calls for openness of teachers to everything that is taking place between teacher and participants. Since teaching is perceived as a process in which the goal for participants’ learning can be developing, it demands a special presence of the teachers. This presence is essential to be able to decide the rhythm and direction together with the participants, based on what seems essential in their mutual encounter.