Parkinson’s disease is a neurodegenerative disorder affecting dopamine production in the basal ganglia. It is a common cause of disability among elderly people. The main symptoms are tremor, rigidity, and bradykinesia, but there is a substantial individual variation of how the disease manifests itself. Communicative changes occur frequently and motor speech impairment in the form of dysarthria is common. Other communicative abilities, such as language functions and the use of body gestures, may also be affected.  

Traditionally, the focus for research and clinical assessments and interventions in the context of communicative changes in Parkinson’s disease has mainly been on speech and voice impairment. However, the impact on communication is multi-faceted, and different factors may affect the ability to make oneself understood and participate in conversations. Conversation is also a collaborative activity, where all participants’ contributions would need to be considered. Although there is a growing body of research on communicative impact in Parkinson’s disease, these aspects have, so far, been less studied.   

In the present thesis, communicative changes in Parkinson’s disease were explored with a focus on speech intelligibility, interaction in conversations, and communicative participation.

In study I, qualitative interviews with dyads consisting of a person with Parkinson’s disease and a close communication partner revealed individual variation in experiences of communicative changes. The results indicated multi-factorial disease-related impact on everyday communication and communicative participation. A change noted in almost all dyads was that the partner with Parkinson’s disease participated less in conversations. In study II, listener ratings of connected speech intelligibility showed both inter- and intra-speaker variability between different types of assessment tasks, indicating that di-verse factors may influence intelligibility for individual speakers. Listener knowledge of context significantly increased intelligibility scores. Acoustic analyses of consonant articulation in study III indicated that some measures may be more sensitive for detecting impact on speech and intelligibility for speakers with Parkinson’s disease, while other aspects of articulation may be demanding in terms of acoustic realisation also for healthy elderly speakers. Visual examination of spectrograms may provide qualitative information about speech production in relation to intelligibility. Paper IV reports a pilot trial of dyadic intervention from a self-management perspective. Qualitative exploratory interviews and video recordings of the dyads’ joint conversations formed the basis for the intervention. At follow-up, the participating dyads reported increased communicative awareness and changes in mind-set but minor changes of communicative behaviours.  

The results from the included studies contribute to the understanding of the complexity and individual variability of possible communicative impact in Parkinson’s disease and support a holistic perspective on communication. The thesis demonstrates that it is necessary to apply multiple methods in assessment for achieving in-depth knowledge of how Parkinson’s disease impacts on speech intelligibility and everyday communication, to optimally tailor communication interventions to the individuals’ needs. This should also include insights in the communicative habits and experiences of persons with Parkinson’s disease and their close communication partners. 

Parkinsons sjukdom är en neurologisk sjukdom som ger bland annat rörelsestörningar. Det är en vanlig orsak till funktionsnedsättning hos äldre personer. Det finns en stor individuell variation i hur sjukdomen yttrar sig. Förändringar av kommunikativa förmågor uppkommer ofta och motorisk talpåverkan, så kallad dysartri, är vanligt. Vid Parkinsons sjukdom kan det bland annat innebära svag röststyrka och/eller otydlig artikulation. Andra kommunikationsförmågor, såsom att få fram orden och formulera yttranden eller använda kroppsspråk, kan också påverkas.  

Traditionellt har forskning samt kliniska undersöknings- och behandlingsmetoder gällande kommunikativa förändringar vid Parkinsons sjukdom i huvudsak varit inriktade på tal- och röststörningar. Kommunikationsförmågan kan dock påverkas på olika sätt och många faktorer kan bidra till förmågan att göra sig förstådd och delta i samtal. Dessutom är samtal en aktivitet som bygger på samarbete, där samtliga deltagare bidrar och behöver anpassa sig till varandra. Även om det vetenskapliga underlaget gällande kommunikativ påverkan vid Parkinsons sjukdom växer, så har påverkan på interaktion och delaktighet i vardagliga samtal hittills undersökts i mindre omfattning.  

I föreliggande avhandling undersöktes förändringar av tal och kommunikation vid Parkinsons sjukdom med fokus på talets förståelighet, interaktion i samtal och kommunikativ delaktighet.  

I delstudie I genomfördes intervjuer med par bestående av en person med Parkinsons sjukdom och en närstående kommunikationspartner. I intervjuerna framkom en individuell variation gällande erfarenheter av kommunikativa förändringar. Resultaten visade också att många olika faktorer kan inverka på vardaglig kommunikation och delaktighet i samtal. En förändring som noterats i så gott som alla par var att partnern med Parkinson sjukdom minskat sitt deltagande i samtal.   

I delstudie II visade lyssnarbedömning av talets förståelighet individuellt varierande resultat beroende på undersökningsuppgift. Detta visade att skilda faktorer kan ge individuellt olika påverkan på förståeligheten. Förståeligheten ökade signifikant när lyssnare gavs information om samtalsämnet.   

Analyser av talets ljudegenskaper (akustisk analys) i delstudie III indikerade att en del akustiska mått kan vara känsligare för att påvisa inverkan på tal och förståelighet för talare med Parkinsons sjukdom, medan en del undersökningsuppgifter kan visa varierande resultat även för friska äldre personer.

I delstudie IV rapporteras en pilotstudie av parbehandling, som var inriktad på att paren själva ska kunna utveckla verktyg för att kunna göra anpassningar av sina samtal utifrån kommunikationsförändringar och sina behov. Behandlingen baserades på intervjuer och videoinspelningar av parens gemensamma samtal. Vid uppföljning rapporterade paren en ökad kommunikativ medvetenhet och förändrad attityd, även om förändringarna av kommunikativa beteenden var små.  

De ingående delstudierna påvisar komplexiteten och den individuella variationen gällande kommunikativ påverkan vid Parkinsons sjukdom. För att kunna skräddarsy insatser, så behövs en djupare förståelse för hur Parkinsons sjukdom inverkar på talets förståelighet och vardaglig kommunikation för enskilda individer och deras närstående. Avhandlingen visar att det är nödvändigt att använda sig av olika slags metoder vid kartläggning och bedömning av kommunikativa förändringar, så att insatser kan planeras ur ett helhetsperspektiv.