Carbon dioxide removal (CDR) methods, such as bioenergy with carbon capture and storage (BECCS), have gained traction in international climate policy arenas to meet net-zero goals. Even though companies operating facilities with large point sources of biogenic emissions, such as pulp and paper industries and energy utilities, could implement carbon capture, there are few studies that take a bottomup perspective to study these key actors. With more large point sources of biogenic emissions than any other country in Europe, Sweden has theoretical potential to implement BECCS. The Swedish Government seeks to leverage this potential to reach net-zero emissions by 2045. The aim of this thesis is to examine challenges for the implementation of BECCS in Sweden to contribute to sustainability transitions, and to analyze the prospect for deploying BECCS through the lens of mitigation deterrence. This lens is a way to study risks of foregone emissions, overshoots, and rebound effects when relying on a future carbon removal method such as BECCS. This thesis studies how BECCS is socially constructed by key actors in Sweden by analyzing perspectives held by companies, civil servants, political parties, and other key actors, through interviews and focus groups. This study also analyzes how plans to include BECCS impact net-zero strategies in Stockholm, the first city to have a pilot and demonstration facility for BECCS in Europe. Even though the Swedish Government has already been co-financing research and development on BECCS, there is very little planning regarding transport and storage of carbon dioxide. Key actors suggest that neighboring Norway is a logical starting point for geological storage. Therefore, this study includes a literature review on geological storage in the North Sea and Norway to problematize some of the complexities with storage. Based on the empirical material, the main challenges for implementing BECCS in Sweden include: (1) unclear distribution of responsibility for BECCS in sustainability transitions; (2) insufficient financial support, enabling policies, and structure for governing BECCS; and (3) transport and storage uncertainties. These challenges combine to create risks of mitigation deterrence, in the form of policymakers’ overoptimism towards the potential of BECCS. Furthermore, relying on BECCS can lead to less focus on minimizing residual emissions from other sectors. Since Sweden faces several challenges in implementing BECCS, this shows that the global promises for BECCS are more difficult to realize than is often portrayed by integrated assessment models.

För att uppnå nettonollmål har koldioxidinfångningsmetoder, såsom bioenergi med koldioxidavskiljning och lagring (bio-CCS), fått fotfäste inom internationell klimatpolitik. Även om företag som driver anläggningar med stora punktkällor av biogena utsläpp, såsom massa- och pappersindustrin och energiföretagen, skulle kunna implementera koldioxidavskiljning, finns det få studier som tar ett bottomup- perspektiv för att studera dessa centrala aktörer. Med fler stora punktkällor av biogena utsläpp än något annat land i Europa, har Sverige teoretisk potential att genomföra bio-CCS. Den svenska regeringen strävar efter att utnyttja denna potential för att nå landets nettonollmål år 2045. Syftet med denna avhandling är att undersöka utmaningarna för en implementering av bio-CCS i Sverige för att bidra till energiomställningen, samt att analysera en implementering av bio-CCS genom en "mitigation deterrence"-lins. Denna lins kan användas för att studera risker för att möjligheter till utsläppsminskningar försakas, överträdelser av utsläppsnivåer och återverkningar av när man förlitar sig på en framtida koldioxidinfångningsmetod som bio-CCS. Genom att analysera perspektiv från företag, tjänstemän, politiska partier och andra centrala aktörer, och med intervjuer och fokusgrupper, studeras i denna avhandling hur bio-CCS socialkonstrueras av centrala aktörer i Sverige. I studien analyseras även hur planer för att inkludera bio-CCS påverkar nettonollstrategier i Stockholm, den första staden i Europa med en pilot- och demonstrationsanläggning för bio-CCS. Trots att den svenska regeringen redan har samfinansierat forskning och utveckling av bio-CCS finns det väldigt begränsat med planering avseende transport och lagring av koldioxid. Centrala aktörer föreslår Norge som en startpunkt för geologisk lagring. Därför inkluderar denna studie en litteraturgenomgång av geologisk lagring i Nordsjön och Norge för att problematisera några av dess komplexiteter. Baserat på det empiriska materialet är de huvudsakliga utmaningarna för bio-CCS i Sverige: (1) oklar fördelning av ansvaret för bio-CCS i energiomställningen; (2) otillräckligt ekonomiskt stöd, möjliggörande policyer och struktur för styrning av bio-CCS; och (3) osäkerheter kring transport och lagring. Dessa utmaningar kombinerade, skapar risker för ”mitigation deterrence” på grund av beslutsfattarnas överoptimism gällande bio-CCS potential. Dessutom kan förlitan på bio-CCS leda till mindre fokus på minimerandet av kvarvarande utsläpp från andra sektorer. Mot bakgrund av att Sverige står inför flera utmaningar i planeringen för att implementera bio-CCS visar detta att de globala löftena för bio-CCS är svårare att förverkliga än vad som ofta framställs av integrerade bedömningsmodeller.