Handel spelar en utomordentligt viktig roll i varje samhälle som bejakar marknadsekonomi. Varuhandel förutsätter tillvaron av egendom. I takt med uppkomsten av nyttigheter som inte har fysisk existens har behovet av att kunna omsätta och pantsättadem lett till en ”egendomisering” av allt fler abstrakta företeelser. Det faktum att det som omsätts eller pantsätts är abstrakta företeelser omöjliggör riskminskning genom till exempel okulär besiktning av egendomsobjektet i fråga eller genom att kontrollera i vems besittning det befinner sig. Över tid har denna omsättningshämmande olägenhet lockat fram rättsliga innovationer. En tidig sådan innebar att fysiska dokument fick rollen som inkarnationer av vissa slags abstrakta egendomsobjekt, nämligen penningfordringar, ägarandelar i aktiebolag och förlagsandelar i kooperativa ekonomiska föreningar. När dessa nyttigheter kom att omsättas i allt större volymer blev kostnaden betydande för den riskminskning som användningen av dokument medförde. Storamängder dokument skulle varje dag transporteras till sina nya ägare eller panträttshavare. Samtidigt medförde uppbyggnaden av digitala system för överförande av information att de tekniska möjligheterna till omfattande registerhållning ökade i synnerligen hög grad samtidigt som kostnaderna för densamma snabbt sjönk. Följden är att ”inkarnations-metoden” har fått stark konkurrens av registreringsbaserade metoder. Enligt min mening är det likväl meningsfullt att i koncentrerad form tydliggöra

1. det intrikata växelspelet mellan det abstrakta egendomsobjektets faktiska utformning och dokumentets innehåll när en singularsuccessors rätt mot den förpliktade skall fastställas

2. tydliggöra dokumentens roll som det abstrakta egendomsobjektets fysiska inkarnation, vilken möjliggör användning av traditionsprincipen när det kommer till sakrättsliga konflikter

3. tydliggöra vilka regler till skydd för den förpliktade som behövts för att de omsättningsfrämjande reglerna inte skall minska tillgången på objekt att omsätta.