I denna artikel undersöks hur tonårstjejer diskuterar representationer av ångest i en Youtube-video där en svensk influencer bemöter kritik hon har fått för att överanvända ordet ångest. För studien intervjuades 38 tjejer vid tre olika gymnasieskolor i en mellanstor svensk stad. Analysen visar att tjejerna till stor del tar influencerns parti genom att betona hennes rätt att själv definiera och etikettera sitt mående. De beskriver också betydelsen av att hon lyckas övertyga sina följare om att hon faktiskt lider av ångest för att inte hennes autenticitet ska bli ifrågasatt. De tydliga ställningstagandena för influencern måste förstås i relation till en social och kulturell kontext, där det kan vara känsligt att ifrågasätta någon annans representation av sina upplevda psykiska besvär som sjukdom. Respekten för influencerns etikettering av sina känslor som ångest kan därför tolkas som en viktig del av tjejernas självpresentation i intervjusituationen. På samma gång är tjejernas förhållningssätt gentemot influencerns video både del av, och bidrar till, en hälsodiskurs som förlägger såväl ansvaret för det egna måendet och rätten att definiera det hos individen.

This article examines how teenage girls discuss representations of anxiety in a YouTube video in which a Swedish social media influencer responds to accusations that she inaccurately uses the word anxiety to describe her feelings. For the study, 38 girls in three different upper secondary schools in a midsized city in Sweden were interviewed. The analysis shows that the girls support the influencer by claiming her right to label the way she feels without being questioned. Furthermore, they defend the influencer’s determination by explaining that it is vital for her to convince her followers that she indeed suffers from anxiety to maintain her perceived authenticity. The girls’ support for the influencer must be viewed in light of a social and cultural context, in which it appears to be controversial to question someone else’s representation of themselves as sick. Therefore, we must consider interpreting the respect that is shown the influencer’s labelling of her feelings as anxiety as part of the girls’ self-presentations in the context of the interview. The girls’ reactions to the influencer’s video reflect and contribute to a dominant health discourse, which emphasizes individual responsibility for one’s well-being as well as the individual’s right to define and label it.