Internationella rapporter vittnar om sjunkande resultat hos svenska elever. Ett av områdena där man sett denna tendens är läsförståelse. Svenskundervisningen ska ge elever möjlighet att läsa, analysera och resonera kring olika typer av texter, och dessutom är läsning en väsentlig del genom hela skolgången. Läroplanen fastslår också skolans ansvar att bemöta och stötta elever i behov av stöd. Syftet med denna systematiska litteraturstudie är därför att granska och sammanfatta vad forskning säger om hur lärare i grundskolan kan hjälpa elever med lässvårigheter till ökad läsförståelse. Studiens resultat bygger på fyra teman som har identifierats under läsning av befintlig forskning. Dessa fyra teman är: undervisning av språkliga baskunskaper, undervisningsmetoder, självreglerat lärande genom metakognition och digitala hjälpmedel. Majoriteten av forskningen visade på att interventionerna som implementerades gav förbättrade resultat under tiden som studien pågick. Däremot kan det inte konstateras att dessa implementeringar har gett långsiktiga resultat eller att det skulle fungera i en klassrumskontext. Studien ger insikter om vikten av att våga sätta in stöd i ett tidigt skede. Samtidigt som skolan ska hjälpa varje enskild elev att utvecklas behöver också läraren ha en kritisk syn på sin egen undervisning och våga förändra den.