I regeringspropositionen Politik för gestaltad livsmiljö från 2018, kopplas arkitekturen till frågor om kvalitet, hållbarhet och demokrati. Men vad innebär egentligen en ”omsorgsfullt gestaltad livsmiljö” och hur kan det omsättas i praktiken? Är de sociala, upplevelsemässiga kvaliteterna förenliga med resurseffektiva lösningar? Hur hanterar man energikraven utan att göra avkall på andra arkitektoniska värden?

Byggsektorns materialtillverkning och uppförandeprocesser står för en betydande del av klimatavtrycket, men även energiförbrukningen i våra bostäder. Energin, som i Sverige används för att värma upp våra hem under höst, vinter och vår samt för att skapa svalka under sommaren, är resurskrävande. Därför är energiförbrukning i relation till en behaglig inomhustemperatur i våra bostäder, men också upplevelsen av boendekvalitet viktigt att lyfta fram. Om inte byggnadernas orientering, design och installerad energiteknik svarar mot de boendes förväntningar, kan det även i lågenergihus leda till att kylanläggningar installeras – vilket motverkar syftet att sänka energiförbrukningen.

Med utgångspunkt från tidigare forskning och konkreta exempel på passivhus i Linköpings Vallastaden vill vi här peka på några utmaningar i skärningspunkten mellan arkitektur, hållbarhet och boendekvalitet.