I denna rapport beskrivs utvecklingen av läkemedelsbehandling vid hjärtsvikt till följd av de uppdaterade behandlingsrekommendationer som publicerades den 14 januari 2022. Enligt dessa rekommendationer ska hjärtsviktspatienter med nedsatt vänsterkammarfunktion (HFrEF) behandlas med läkemedel från fyra läkemedelsgrupper, så kallad kvadrupelbehandling. För hjärtsviktspatien-ter med måttligt nedsatt vänsterkammarfunktion (HFmrEF) ska kvadrupelbehandling övervägas. Hjärtsviktspatienter med bevarad vänster-kammarfunktion (HFpEF) ska behandlas utifrån symtom och bör i normalfallet inte ges kvadrupelbehandling.

Våra registerbaserade analyser visar att läkemedelsbehandlingen av hjärt-sviktspatienter har genomgått en tydlig förändring mellan januari 2022 och september 2024. Andelen patienter som någon gång provat kvadrupel-behandling har ökat från 5% till 30%. För patienter med underdiagnosen HFrEF är motsvarande siffra drygt 40%. Ökningen av kvadrupelbehandling består till stor del av en ökning av den senast tillkomna läkemedelsklassen SGLT2-hämmare, som är indicerat för alla hjärtsviktspatienter, inklusive de med HFpEF. Andelen incidenta patienter som behandlas med SGLT2-hämmare har ökat från cirka 15% i januari 2022 till cirka 57% i september 2024. För patienter med HFrEF är motsvarande siffror ungefär 35% och 80%.

Generellt har vi sett att patienter med en specificerad underdiagnos har större sannolikhet att få kvadrupelbehandling än de som inte fått det, även om underdiagnosen var HFpEF. Detta beror sannolikt på en tidseffekt, då specificerad diagnosticering har ökat markant sedan behandlingsriktlinjernas publicering. En annan möjlig förklaring är att vårdgivare som är bra på att sätta en specifik underdiagnos också är de som är mest benägna att följa nya behandlingsriktlinjer.

Användningen av både kvadrupelbehandling och SGLT2-hämmare är högre bland män än bland kvinnor och minskar med stigande ålder. Dessa skillnader kan delvis förklaras av mindre användning bland patienter med HFpEF, som både är äldre och har en större andel kvinnor än övriga underdiagnoser.

Även om användningen av kvadrupelbehandling tydligt har ökat över tid, kvarstår stora regionala skillnader. I september 2024 varierade andelen inci-denta patienter som fått kvadrupelbehandling mellan 13% (Region Västmanland) och 32% (Region Gävleborg). Motsvarande siffror för SGLT2-hämmare var mellan cirka 38% (Region Västmanland) och 63% (Region Gävleborg).

Implementeringen av behandlingsrekommendationerna för patienter med hjärtsvikt har varit tämligen framgångsrik, med en markant ökning av andelen patienter som erhåller rekommenderad behandling. Det finns dock utrymme för förbättringar, vilket inte minst framgår av de stora regionala variationerna.

This report describes the development of drug treatment for heart failure following the updated treatment recommendations published on January 14, 2022. According to these recommendations, heart failure patients with reduced left ventricular function (HFrEF) should be treated with medications from four groups, known as quadruple therapy. For heart failure patients with moderately reduced left ventricular function (HFmrEF), quadruple therapy should be considered. Heart failure patients with preserved left ventricular function (HFpEF) should be treated based on symptoms and generally should not receive quadruple therapy. 

Our registry-based analyses show that the drug treatment of heart failure patients has undergone significant changes between January 2022 and September 2024. The proportion of patients who have tried quadruple therapy has increased from 5% to 30%. For patients with the HFrEF sub-diagnosis, the corresponding figure is just over 40%. The increase in quadruple therapy is largely due to the increased use of the latest drug class, SGLT2 inhibitors, which are indicated for all heart failure patients, including those with HFpEF. The proportion of incident patients treated with SGLT2 inhibitors has increased from approximately 15% in January 2022 to approximately 57% in September 2024. For patients with HFrEF, the corresponding figures are roughly 35% and 80%. 

Generally, we have seen that patients with a specified sub-diagnosis are more likely to receive quadruple therapy than those who have not, even if the subdiagnosis was HFpEF. This is likely due to a time effect, as specified diagnosis has increased significantly since the publication of the treatment guidelines. Another possible explanation is that healthcare providers who are good at making specific sub-diagnoses are also those most likely to follow new treatment guidelines. 

The use of both quadruple therapy and SGLT2 inhibitors is higher among men than among women and decreases with increasing age. These differences can partly be explained by lower usage among patients with HFpEF, who are older and have a higher proportion of women than other sub-diagnoses. 

Although the use of quadruple therapy has clearly increased over time, significant regional differences remain. In September 2024, the proportion of incident patients who received quadruple therapy varied between 13% (Region Västmanland) and 32% (Region Gävleborg). The corresponding figures for SGLT2 inhibitors were between approximately 38% (Region Västmanland) and 63% (Region Gävleborg). 

The implementation of treatment recommendations for heart failure patients has been quite successful, with a marked increase in the proportion of patients receiving recommended treatment. However, there is room for improvement, as evidenced by the substantial regional variations.