Svenskt Näringslivs årliga ranking av kommuners företagsklimat har blivit ett inflytelserikt verktyg i lokal strategisk planering, trots att den fått återkommande kritik. En bidragande orsak till rankingens genomslag är omfattande bevakningen i lokalpressen. Denna studie analyserar hur lokaltidningar rapporterar om rankingen och om rapporteringen uppfyller journalistikens demokratiska uppgifter: att informera medborgare, granska makt och möjliggöra offentlig debatt. Undersökningen bygger på en innehållsanalys av 570 artiklar från 2008, 2014 och 2024, kompletterad med teorier om politisk kommunikation och demokratiska ideal. Resultaten visar att lokalmedia ofta återger rankingen utan större kritisk distans, vilket innebär att journalistiken fungerar mer som megafon än som demokratins vakthund. Begrepp som dagordningsmakt, priming och hegemoni används för att visa hur medierna bidrar till att legitimera en snäv definition av vad som utgör ett ”gott” företagsklimat. En normativ analys utifrån tre demokratimodeller – elit-, institutionell och deliberativ demokrati – antyder att mediernas hantering av rankingen inte fullt ut realiserar dess demokratiska potential.

The Confederation of Swedish Enterprise’s annual ranking of Swedish municipalities’ business climates has become an influential tool in local strategic planning, despite recurring criticism. One key driver of the ranking’s impact is the extensive coverage it receives in the local press. This study examines how local newspapers report on the ranking and whether their coverage fulfils journalism’s democratic functions: informing citizens, scrutinising power, and facilitating public debate. The investigation draws on a content analysis of 570 articles from 2008, 2014, and 2024, complemented by theories of political communication and democratic ideals. The findings show that local media often relay the ranking with limited critical distance, meaning journalism acts more as an amplifier than as democracy’s watchdog. Concepts such as agenda-setting, priming, and hegemony are employed to demonstrate how the media help legitimise a narrow definition of what constitutes a “good” business climate. A normative assessment based on three models of democracy—elite, institutional, and deliberative—suggests that the media’s handling of the ranking falls short of realising its full democratic potential.