Artificiell intelligens integreras alltmer i vårt samhälle, vilket är ett av skälen till att högre utbildning behöver anpassa sig efter denna samhällsförändring. Det innebär också att alternativa diskurser till en förbjuden AI-användning har trätt in på spelplanen för utbildning, vilket i sin tur ger behov av nya kriterier eller spelregler. Det är mitt i den förändringsprocessen som den här studien har genomförts. Syftet är att undersöka hur handledares sociala praktiker förändras när studenter tillåts använda AI för sitt examensarbete. Kvalitativa intervjuer med åtta handledare har analyserats med hjälp av kritisk diskursanalys, vilket resulterade i fyra praktiker: prövande praktik, stödjande praktik, differentierande praktik och kontrollerande praktik. I analysen framkom även en spänning mellan de två första praktikerna, vilka ger uttryck för en mer framtidsorienterad, progressiv syn på examensarbetet, och de två sistnämnda praktikerna, som mer handlar om att bevara det traditionella sättet att tänka kring examensarbetet. Resultaten visar att AI’s inträde på den spelplan som är examensarbetet, tenderar att väcka frågor om hur universitetslärare ser på utbildning och kunskap. Vad examensarbetets sociala praktik blir när AI tillåts är inte något givet eller självklart. Istället prövas gränser och teknik och görs användbart inom examensarbetets rådande regler och riktlinjer.