Systematiska och välgrundade prioriteringar vid fördelning och omfördelning av offentliga resurser anses vara en viktig förutsättning för att medborgarna ska kunna uppfatta dem som likvärdiga och rättvisa och därmed inge förtroende. Detta gäller troligen om möjligt i ännu högre grad i händelse av allvarlig kris och i krig då påtagliga brister på resurser uppstår i relation till förändrade och ökade behov bland medborgarna. Det är av vikt att medborgarna kan känna tillit till samhällets institutioner såsom kommuner och regioner, det finns annars risk att samhället brytas sönder av olika krafter. I såväl regional som kommunal hälso- och sjukvård finns det etiska principer för prioritering som stöd för alla som måste fatta beslut om hur resurser ska användas och fördelas. Inom socialtjänstens olika områden finns inte det på samma sätt. Vid en svår kris eller krigssituation, då tillvaron snabbt kan förändras och resurserna blir kraftigt begränsade, kommer även kommunikationen inåt och utåt kunna bli bristfällig. Det kan innebära att många verksamheter snabbt behöver ta situationsanpassade beslut om resursfördelning, mer eller mindre på egen hand. I sådana situationer bör etiska principer för prioritering och resursfördelning kunna utgöra ett viktigt och beslutsstöd i alla organisationer.

I denna rapport beskriver vi en studie vars syfte är att undersöka hur och på vilka grunder resurser kan fördelas inom socialtjänstens och kommunala sjukvårdens områden, i händelse av fredstida kris och krig, då samhällsfunktioner är störda, påtaglig resursbrist uppstår och behoven bland invånarna förändras och ökar.

En viktig forskningsfråga i studien är om de tre etiska principerna för prioritering som gäller inom hälso- och sjukvård: människovärdesprincipen, behovssolidaritetsprincipen, kostnadseffektivitetsprincipen, går att tillämpa inom socialtjänstens ansvarsområden.

Studien är kvalitativ och bygger på fyra fokusgruppsintervjuer med nyckelpersoner yrkesverksamma personer inom socialtjänst och kommunal hälso- och sjukvård från tre olika kommuner, där vi undersöker deras uppfattningar och erfarenheter. Fokusgrupperna var indelade per verksamhetsområde, tre inom socialtjänst (individ och familjeomsorg, äldreomsorg, funktionsstöd) och en inom kommunal hälso- och sjukvård. Intervjuerna utgick från ett scenario som stegvis beskriver en samhällssituation som går från allvarlig kris till fullt utvecklat krig och sist återgång till fred, och där frågor om prioritering, prioriteringsprinciper och resursfördelning diskuterades.

Analysen av fokusgruppsamtalen visar hur deltagarna resonerar om prioritering i relation till mål och ansvar och om möjliga tillämpning av var och en av de etiska principerna inom socialtjänstens respektive kommunala hälso- och sjukvårdens ansvarsområden. Dessa varvas med författarnas reflektioner. I rapporten ges exempel på deltagares förslag på vad som bör prioriteras och vad som kan ransoneras vid påtaglig resursbrist. Vår analys visar även hur tillämpning av de etiska principerna hänger samman med organisatoriska förutsättningar.

I rapporten ger vi också förslag på ett arbetssätt för prioritering vid resursfördelning, bland annat genom att använda ett antal frågor som vägledning. Slutligen tar vi upp implikation som vår studie kan ha för beredskapsarbete och för fortsatt forskning och utveckling.

Sammantaget ger studiens resultat stöd för att de tre etiska principerna som nu gäller inom hälso- och sjukvård, är möjliga att använda inom socialtjänstens olika verksamhetsområden, inom ramen för gällande lagar. De svårigheter som kan finnas i tillämpning av principerna utgörs kanske inte i första hand av lagkonflikter, utan av hinder i organisering av beslutsfattare, olika logiker i organisationen och olika system som kan inskränka handlingsutrymmet för dem som måste ta beslut och ansvar. Dessa svårigheter torde finnas även vid en normal situation i samhället.

En viktig slutsats från studien är att de etiska principerna bör kunna utgöra ett robust och hållbart stöd för agilt beslutsfattande inom socialtjänstens ansvarsområden liksom i kommunal hälso- och sjukvård. De kan vara särskilt viktiga att hålla fast vid i fredstida kris och i krig, när människors tillit till samhället sätt på prov och frågor om liv och död ställs på sin spets.

Ur beredskapssynpunkt finns det all anledning att för verksamheter på olika nivåer som har ansvar för vård och omsorg, att sätta sig in i de etiska principerna och även öva sig i att tillämpa dem.