Syftet med denna studie var att undersöka hur en språkutvecklande undervisningsmetod kan påverka elevers ordförråd och läsförståelse i årskurs 4, med särskilt fokus på andraspråkselever. Studien genomfördes som en kvasi-experimentell intervention utan kontrollgrupp, där elevernas kunskaper testades före och efter en 17 lektioner lång undervisningsinsats. Undervisningen byggde på textsamtal, explicit ordförklarande undervisning och skrivuppgifter med stöd i Lexical Quality Hypothesis (Perfetti, 2007), robust ordförrådsundervisning (Beck et al., 2013) samt Gibbons (2022) sociokulturella perspektiv på språkutveckling.

Studien kombinerade kvantitativa och kvalitativa metoder. Förändringar i elevers resultat på flervalsfrågor om ordförståelse och läsförståelse analyserades med beroende t-test och Welch´s ANOVA, för att hantera skillnader i gruppstorlek. Elevernas egna meningar med målord analyserades utifrån nivåer av korrekthet och djup förståelse. Resultaten visade på en statistiskt signifikant förbättring av ordförrådet, särskilt bland elever med låga förkunskaper, samt tendenser till förbättrad läsförståelse. Den kvalitativa analysen visade att eleverna i större utsträckning kunde använda orden i kontext och med semantisk precision efter interventionen.

Studiens slutsats är att en kombinerad undervisningsmodell med fokus på interaktion, explicita strategier och elevaktivitet kan gynna elevers språkutveckling. Särskilt framgångsrikt tycks arbetet med nivå 1-ord och konkreta, vardagsnära begrepp ha varit. Resultaten tyder på att de mer abstrakta nivå 2-orden kan kräva längre eller mer fokuserad undervisningstid för att införlivas i elevernas aktiva ordförråd, men resultaten bör tolkas med viss försiktighet med tanke på studiens upplägg och gruppstorlekar. Studien bidrar med kunskap om hur språkligt sårbara elever kan stöttas i sin utveckling genom strukturerad ordförrådsundervisning i ordinarie undervisning.