Problemformulering: Trots att lagstiftning har skärpts, ökat anmälningsantal frånandra branscher och återkommande varningar/erinringar såökar inte anmälningsgraden från revisorer.

Syfte: Syftet med studien är att, med utgångspunkt i revisorersuppfattningar, öka förståelsen för varför den ökadelagstiftningen inte lett till en motsvarande effekt irapporteringsgraden av penningtvättbrott frånrevisionsbranschen. Studien ämnar även undersöka vilka typerav insatser revisorer själva anser kan bidra till att höjarapporteringsbenägenheten.

Metod: Studien är kvalitativ med en huvudsaklig induktiv ansats ochinslag av deduktiv ansats. Semistrukturerade intervjuer hargenomförts för att besvara syftet med auktoriserade revisorersom respondenter.

Slutsats: En central observation är att även om medvetenheten ompenningtvättsfrågor har ökat markant under de senaste åren, ärengagemanget för att genomgå relevanta utbildningar inomområdet fortfarande ojämnt fördelat. Kundrelationer i termerav omsättningsandel från enskild kund spelar större roll än”kompisrelationer” och tidslängd på affärsrelation.Revisionsbyråer har striktare risknivåer ikundacceptansprocessen än tidigare som gör att revisorerskundstockar innehar stor del lågriskkunder. Det finns delvisokunskap och oro kring meddelandeförbud och anonymitet vidanmälan. För att öka anmälningar införs mer omfattade AMLkontroller som fortfarande är under utveckling hos flera byråer.Förslag som kan öka anmälningsgraden inkluderarrotationskrav hos mindre bolag, också ett större ansvar förredovisningskonsulter.

Problem: Despite the tightening of legislation, an increase in reportingfrom other sectors, and repeated warnings and reprimands, thereporting rate among auditors has not increased.

Purpose: The purpose of this study is to enhance the understanding ofwhy the expansion of anti-money laundering legislation has notresulted in a corresponding increase in the reporting rate ofmoney laundering offenses within the auditing profession,based on auditors’ own perceptions. Furthermore, the studyseeks to explore the types of measures that auditors themselvesbelieve could contribute to increasing their willingness toreport such offenses.

Method: This study adopts a qualitative methodology, primarily guidedby an inductive approach with elements of deduction. Toaddress the research aim, semi-structured interviews wereconducted with authorized auditors as respondents.

Conclusion: A key observation is that although awareness of moneylaundering issues has increased significantly in recent years,the level of engagement in relevant training remains unevenlydistributed across the auditing profession. Client relationships,in terms of the proportion of revenue generated from individualclients, appear to have a greater influence than personal orlong-standing business relationships. Audit firms haveimplemented stricter risk thresholds in their client acceptanceprocesses, resulting in client portfolios that predominantlyconsist of low-risk clients. There is also a degree of uncertaintyand concern regarding confidentiality obligations andanonymity in the reporting process. In an effort to increase thenumber of suspicious activity reports, more comprehensiveAML controls have been introduced, although these processesare still under development in many firms. Proposed measuresto improve reporting rates include the introduction of auditorrotation requirements for smaller companies, also a greatercompliance responsibility placed on accounting consultants.