Virtuella stängsel är en uppfinning som vunnit insteg i flera länder. Idén om virtuella stängsel formades redan under tidigt 1970-tal i USA, då främst inriktat mot att kontrollera rörelsen hos husdjur som hundar och katter. En person vid namn R.M. Peck lämnade in en patentansökan redan i mars 1970 för ett "Automatic animal control system". Pecks lösning beskrev användningen av radiovågor för att skapa en osynlig gräns, där djuren bar en mottagare. När djuret närmade sig eller passerade den elektromagnetiska signalen utlöste mottagaren en signal, vilket kunde vara ett oljud eller en fysisk irritation av något slag. Pecks uppfinning lade den tidigaste grunden för konceptet och ledde sedermera till produkten med namnet Invisible Fence. För att fungera krävdes en nedgrävd kabel som agerade antenn.

Konceptet utvecklades vidare under samma period; till exempel ansökte Richard B. Johnson om ett liknande patent i januari 1973 för ett "Electronic Animal Control System". Även detta tidiga system använde en fysisk kabel nedgrävd i marken för att definiera gränsen. De första kommersiella systemen för husdjur, baserade på dessa principer, lanserades cirka 1973.

Denna tidiga teknik lade den nödvändiga grunden, men det skulle dröja årtionden innan GPS-tekniken var tillräckligt tillförlitlig och billig för att möjliggöra de moderna, kabeloberoende systemen för boskap. Nyckeln till de mer moderna systemen var GPS, men också ett antal andra tekniska komponenter. Även om tekniken som möjliggör ett koncept växer fram räcker det förstås inte för att nya originella koncept ska uppstå. Det krävs också kreativitet och uppfiningsförmåga från människor av kött och blod. I fallet virtuella stängsel utan behov av nedgrävda kablar var det Oscar Hovde som stod för denna uppfinningsbragd. Som getbonde funderade Hovde på hur han skulle kunna ge sina getter tillgång till ett friare liv med bättre betesmarker, samtidigt som han som bonde kunde känna sig trygg med att veta var hans getter befinner sig. Hovde började utveckla Nofence 2011 och idag används produkten på mer än 200 000 djur i fem länder

Rapporten bjuder på en genomlysning av en teknik som fundamentalt kan förändra förutsättningarna för djurhållning på naturbetesmarker. Genom att följa historiken – från 1970-talets tidiga patent till Oscar Hovdes "eureka-ögonblick" med GPS-teknik  och bildandet av företaget Nofence – får vi en bild av hur en innovation växer fram under decennier. I rapporten diskuteras också de etiska diskussionerna kring djurvälfärd och den debatt som föregått beslutet att tillåta tekniken i Sverige från januari 2026. Förutom historik och nuläge analyseras framtidens möjligheter. 

Rapporten är mer än en teknisk beskrivning; det är en fallstudie i hur opinionsbildning, forskning, lagstiftning och banbrytande teknik interagerar. Det är sådana interaktioner som formar framtidens lantbruk.