Syftet med denna kvalitativa studie är att fördjupa kunskapen om hur förskollärare använder högläsning som pedagogiskt verktyg i förskolans verksamhet samt hur högläsning integreras i det pedagogiska uppdraget. Studien tar sin utgångspunkt i ett sociokulturellt perspektiv. Det empiriska materialet består av semistrukturerade intervjuer med fyra förskollärare verksamma på olika förskolor i olika kommuner. Materialet har analyserats med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Resultaten visar att högläsning i förskolan genomförs på olika sätt beroende på sammanhang och förutsättningar. Förskollärarna beskriver högläsning både som en planerad undervisningsaktivitet och som ett spontant inslag i vardagen, där graden av struktur, dialog och barns delaktighet varierar.

Högläsningens pedagogiska kvalitet är i stor utsträckning beroende av förskollärarens aktiva och medvetna deltagande i lässituationen. Dialogiska inslag i form av interaktiva samtal anses vara särskilt betydelsefulla för barns förståelse och engagemang. Samtidigt påverkas genomförandet av högläsning av organisatoriska och relationella villkor, såsom stora barngrupper, personalbrist och otrygghet i barngruppen. Dessa faktorer begränsar både omfattningen och kvaliteten i högläsningen och synliggör en spänning mellan pedagogiska intentioner och förskolans vardagliga förutsättningar.