Den här studien handlar om hur specialpedagoger i förskolan utför sitt uppdrag i praktiken, det vill säga vilka arbetsuppgifter de har och hur dessa arbetsuppgifter tar sig uttryck i yrkesvardagen. Studien har en kvalitativ ansats och datainsamlingen omfattar skuggning, intervjuer och dokumentinsamling. Analysmetoden som används är tematisk analys. Studiens teoretiska utgångspunkt är systemteori och Bronfenbrenners bioekologiska modell, kompletterad med specialpedagogiska perspektiv. I likhet med tidigare forskning visar resultaten att specialpedagogens uppdrag i förskolan är otydligt definierat. Denna studie bidrar med nya insikter om hur specialpedagogerna hanterar denna otydlighet, bland annat genom att göra egna prioriteringar och utveckla egna arbetsstrukturer och strategier för hållbarhet. Det framkommer också att specialpedagogens arbete präglas av lärande, både i relation till egen professionell utveckling och i arbetet med att stödja andras lärande. Även uppgifter relaterade till kvalitetsutveckling samt samverkan med andra yrkesgrupper är återkommande. Ett särskilt intressant resultat är att en betydande del av yrkesutövningen består av möjliggörande aktiviteter såsom relationsskapande, reflektion och organisering av arbetstid. Resultaten synliggör därmed behovet av att dessa aktiviteter ges organisatoriskt utrymme och erkänns som centrala delar av uppdraget. Detta framstår som avgörande för att specialpedagogen ska kunna fungera som en sammanlänkande funktion mellan olika systemnivåer och bidra till ett sammanhållet främjande, förebyggande och åtgärdande arbete för ökad inkludering i förskolans praktik. Studien bidrar med fördjupad kunskap om hur specialpedagogens uppdrag tar form i förskolans verksamhet. Resultaten kan därmed utgöra ett stöd i arbetet med att utveckla mer preciserade och ändamålsenliga arbetsbeskrivningar för yrkesrollen samt för att skapa organisatoriska förutsättningar för de främjande och förebyggande arbetsuppgifterna.