Bakgrund: Suicid är ett komplext folkhälsoproblem där riskbedömningar försvåras av både individens livssituation och begränsningarna i strukturerade bedömningsinstrument. Eftersom suicid påverkar sjuksköterskor både professionellt och emotionellt behövs ökad kunskap om deras erfarenheter av svåra suicidriskbedömningar.

Syfte: Att beskriva sjuksköterskans erfarenheter av svåra suicidriskbedömningar.

Metod: En kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats genomfördes baserad på 10 semistrukturerade intervjuer. Analysen genomfördes enligt Elo och Kyngäs (2008) induktiva ansats för kvalitativ innehållsanalys.

Resultat: Resultatet presenterades i två huvudkategorier med totalt sju subkategorier. Svåra suicidriskbedömningar påverkas av samtalets kvalitet, komplexa patientgrupper och behovet av en trygg vårdrelation, där sjuksköterskor förlitar sig på närvaro och erfarenhetsbaserad intuition. Det stora ansvaret och bristande organisatoriska förutsättningar skapar emotionell belastning och osäkerhet. Kollegialt stöd är centralt. Det framträder tydligt ett ökat behov av utbildning, handledning och mängdträning.

Konklusion: Sjuksköterskors arbete med svåra suicidriskbedömningar är komplext och kräver erfarenhet, närvaro och en trygg vårdrelation för att bedömningarna ska bli tillförlitliga. Brister i organisatoriska förutsättningar och utbildning skapar osäkerhet och ökad belastning. För att stärka det suicidpreventiva arbetet behövs förbättrade stödstrukturer och kontinuerlig kompetensutveckling.

Background: Suicide is a complex public health issue in which risk assessments are complicated by both the individual’s life situation and the limitations of structured assessment tools. Since suicide affects nurses both professionally and emotionally, increased knowledge is needed about their experiences of difficult suicide risk assessments.

Aim: To describe nurses’ experiences of performing challenging suicide risk assessments.

Method: A qualitative interview study with an inductive approach was conducted, based on 10 semi-structured interviews. The analysis was carried out according to Elo and Kyngäs’ (2008) inductive method for qualitative content analysis.

Results: The results were presented in two main categories comprising totally of seven subcategories. Difficult suicide risk assessments are influenced by the quality of the conversation, the complexity of certain patient groups, and the need of a trusting care relationship, in which nurses rely on presence and experience-based intuition. The substantial responsibility and lack of organisational support creates emotional strain and uncertainty. Collegial support is essential. A clear need for further education, supervision, and practice emerges.

Conclusion: Nurses’ work with difficult suicide risk assessments is complex and requires experience, presence, and a trusting care relationship in order to ensure reliable evaluations. Deficiencies in organisational conditions and training contribute to uncertainty and increased professional strain. To strengthen suicide prevention efforts, improved support structures and continuous competence development is needed