Studien syftar till att undersöka hur det informeras och undervisas om socialtjänsten och dess arbete i högstadieskolor. Detta för att belysa och få en ökad förståelse för hur skolan kan bidra till elevers kunskap och uppfattning om socialtjänsten. Studien har en kvalitativ ansats med en kombinerad studiedesign utifrån analys av elva läroböcker och intervjuer med fyra lärare inom samhällskunskap i årskurs 7–9. Det empiriska materialet har analyserats utifrån tematisk innehållsanalys och vidare diskuterats utifrån socialkonstruktionism och stigmatisering. Resultatet visar att det förekommer viss undervisning om socialtjänsten i skolan, men för det mesta på en generell och vag nivå eller inom specifika områden som tolkas vara värdeladdade för eleverna. En intressant upptäckt vid analys av allt sammantaget empiriskt material var att undervisningen berör socialtjänsten som en del av den offentliga sektorn och välfärdssystemet i låg bemärkelse, men i större utsträckning i relation till brott. Utmärkande med läroböckerna är att socialtjänsten osynliggörs i relation till välfärden, samt framställs i många avseenden som kontrollerande och bestraffande av individer i kontakt med den. Med intervjuerna belystes att undervisningen om socialtjänsten förhåller sig till hur omtalad myndigheten är på skolan och hur öppna elever är att prata om det. Undervisningen påtalas vara elevstyrd och präglad av deras uppfattningar och fördomar om socialtjänsten, där den uttrycks användas som ett skällsord. Sammantaget synliggörs genom det empiriska materialet att en vinklad och stigmatiserad bild av socialtjänsten förmedlas till elever. Studien lyfter därmed vikten av att informera om myndigheten för att avdramatisera och presentera en motbild, med skolan som en viktig funktion för detta. Skolan uppmärksammas vara en viktig arena för ett förebyggande socialt arbete, där socialtjänsten kan göras mer synlig för barn och därigenom öka deras tillit till myndigheten.