Svenska Kemistsamfundets nomenklaturutskott har blivit uppmärksammade på användningen av begreppen osmol, osmolalitet och osmolaitet och ställer sig frågande till att dessa SI och ISQ-främmande enheter och storheter används i vetenskapliga och kliniska sammanhang.

I International Vocabulary of Metrology (VIM) Basic and General Concepts and Associated Terms (ISO-guide 99, 2007) saknas dessa termer. Inte heller i IUPAC’s Quantities, Units and Symbols in Physical Chemistry (Cohen et al., 2007, p. 59) rekommenderas användningen av osmol. I beskrivningen av den osmotiska koefficienten på molal grund anges i fotnot 24:”Their [molecules, ions, etc.] amount is sometimes expressed in osmoles (meaning a mole of osmotically active entities), but this use is discouraged”. I medicinska tidskrifter som exempelvis Clinical Chemistry och Clinical Biochemistry är användningen av termerna legio och stundtals förekommer artiklar som söker klargöra termernas användning (t.ex. Caon, 2008; Khajuria A.,& Krahn, 2005).

Man skulle kunna hävda att användningen av ’osmol’,’osmolaritet’ och ’osmolalitet’ fyller en praktisk, klinisk funktion för att direkt koppla en specifik koncentrations- (aktivitets-) angivelse till ett specifikt fenomen, osmos, med biologiska eller medicinska implikationer. Då bör dock termerna inte användas som enhet respektive storheter utan snarare som beteckningar för mätning av fenomenet som sådant. I ett korrekt språkbruk kan man i de sammanhang där en lösnings kolligativa egenskaper är av betydelse, till exempel i fallet osmos, tala om ’kolligativ koncentration’ med storheter och enhet enligt ISQ och SI.