Under åren 1945 till 1980 sågs Sverige som världens modernaste land. Att resa till Sverige var därför inte bara att göra en resa i geografin, utan också i tiden. Det var som att besöka framtiden. I den här artikeln analyseras de tongivande franska reseskildringarna från Sverige under denna tid.

I de franska Sverigereportagen aktualiseras många av modernitetens centrala teman: Hur skall den ekonomiska tillväxten förenas med respekt för naturen? Hur undvika att den vetenskapligt-tekniska kulturen urholkar demokratin och det folkliga deltagandet? Är jämlikheten och fria, skapande och självständiga medborgare möjliga i en global ekonomi med krav på effektivitet och stenhård disciplin?

För franska författare som Henri Queffélec, Emmanuel Mounier, Jean Parent och Garbriel Ardant var Sverige som en scen där en sådan framtidsdiskussion kunde ges konkret gestalt. På den iscensatte de sina drömmar och mardrömmar och diskuterade de problem och dilemman som hörde moderniteten och framtiden till.