Syftet med den här studien är att undersöka förskollärares tankar om och erfarenheter av förskolans samlingar utifrån ett didaktiskt perspektiv. Studiens data har samlats in genom att intervjua sju förskollärare på sex förskolor i en medelstor kommun i Mellansverige. Den reviderade upplagan av förskolans läroplan, Lpfö 18 beskriver att undervisning ska ske i förskolans verksamhet och att det är förskollärare som ska ansvara för att den bedrivs. Av den anledningen valdes förskollärare ut för denna studie. Utgångspunkten har varit att undersöka samlingens funktion och innehåll, hur undervisning används i samlingen och hur samlingen förändrats under informanternas verksamma år. Studien utgår ifrån ett socialkonstruktivistiskt perspektiv och ett didaktiskt perspektiv.

Studiens resultat visar att samlingen definieras som en gemensam stund där barnen samlas i en ring. Samlingen betraktas som en rutinsituation då den genomförs minst en gång per dag, vilket förskollärarna ansåg skapar trygghet för barnen. Detta ansågs i sin tur vara en förutsättning för barnens utveckling och lärande. Samlingen var oftast en planerad aktivitet utifrån förskolans läroplan och samlingen har fler funktioner än en. Flertalet förskollärare poängterade att samlingen som ett tillfälle för att bedriva undervisning, var något som uppkommit under de senaste åren, då samlingen tidigare främst sågs som ett tillfälle för gemenskap och social träning. Samlingen beskrivs som en betydelsefull stund för att bedriva undervisning, både planerat och spontant. Förskollärarna undervisade främst om normer, värden och demokrati. En tolkning som gjordes var att samlingen betraktades som ett tillfälle för demokratisk fostran. Språk och matematik var också vanliga ämnen att undervisa om. Undervisningen skedde antingen genom planerade aktiviteter eller integrerat i andra aktiviteter, såsom att barnen lärde sig om matematik genom en rörelsesamling.