Vid en ansökan om patent finns tre rekvisit, varav uppfinningshöjden är det rekvisit som det råder mest osäkerhet om. För att bedöma uppfinningshöjden använder bedömaren sig av en patenträttslig fackman. Hur den patenträttsliga fackmannen ska definieras, är ofta grund för diskussion, avseende begreppet samt dess tillämpning. Vi har i uppsatsen haft fokus på att allmänt utreda uppfinningshöjden, och i synnerhet utreda den patenträttsliga fackmannen. Det har visat sig att åsikterna i doktrin skiljer sig vad gäller definitionen av den patenträttsliga fackmannen, och att få övriga aspekter av denne som är ostridiga. Syftet med uppsatsen har varit att klargöra rättsläget avseende den patenträttsliga fackmannen, och klargöra vilken roll den patenträttsliga fackmannen har för bedömningen av uppfinningshöjd. Vi har inledningsvis förklarat begrepp och metod av bedömningen av uppfinningshöjd, för att sedan utreda vem den patenträttsliga fackmannen är. Vidare har vi genomfört en analys av två i doktrin uppmärksammade rättsfall, för att påvisa den historiska utvecklingen som bedömningen av uppfinningshöjd har genomgått. Vår uppfattning är, att definitionen av den patenträttsliga fackmannens olika egenskaper och förmågor, är i många aspekter beroende av vilken subjektiv bedömning som görs av den som granskar om ett patent ska föreligga. Den subjektiva bedömningen av den som granskar ett patent, avseende den patenträttsliga fackmannen, leder till att det är svårt att förutse hur den patenträttsliga fackmannen ska definieras vid ansökan om patent. Oklarheten, hur den patenträttsliga fackmannen ska definieras, leder till att det är svårt att förutse om ett patent uppfyller kraven för att godkännas eller inte. Vår slutsats är att det rättssubjekt som ansöker om patent, alltid bör pröva sin ansökan med tillämpning av problemlösningsmetoden, vilken vi definierar i uppsatsen. Den som prövar en patentansökan bör dock vara medveten om att problemlösningsmetoden inte är generellt tillämplig på alla uppfinningar. Före ansökan är det önskvärt att försöka definiera vilket område den patenträttsliga fackmannen är verksam inom. Utifrån definitionen av fackmannen bör den som ansöker om patent försöka formulera och identifiera vilka patentkrav, samt vilken problemformulering, som ska tillämpas. Överlag anser vi att det patenträttsliga systemet i sin helhet fungerar bra, men att det krävs ytterligare förtydliganden och definitioner för hur kravet på uppfinningshöjd bedöms i samband med den patenträttsliga fackmannen.