This compilation thesis problematises challenges of inclusion in the Swedish welfare state, which delivers welfare services through digital government. This is done by analysing individuals’ practices of social rights and responsibilities among residents in multi-ethnic and socioeconomically weaker neighbourhoods. The analysis pays particular attention to people’s individual capabilities that enable such practices. The study builds on four papers.

The utilisation of digital government comes with ambitions of inclusion and efficiency to strengthen democracy, support citizens’ rights and participation, and provide access to public services. However, this is not always the case. Instead, through digital divides, exclusion is increasing and altering how people use welfare services, interact with the government, and exercise their citizenship rights and responsibilities. Digital inequalities pose a barrier for the welfare state to uphold its ambitions. This thesis develops a theoretical framework grounded in theories of citizenship and digital citizenship, incorporating digital inclusion, administrative literacy, and language proficiency.

This thesis focuses on how increasing socioeconomic inequalities and digitalisation are expressed among inhabitants in segregated neighbourhoods with lower income, education, and a higher share of migrants with refugee backgrounds. It examines this in the context of public provision delivered through digital services. Analysing the experiences of residents in vulnerable neighbourhoods presents methodological challenges of representation and measurement, including linguistic barriers, social desirability bias, recruitment challenges, and issues of trust. Therefore, this thesis draws on an immersive sequential mixed-methods field study conducted in two diverse Swedish neighbourhoods. It includes field visits, a survey, observations, focus groups, and interviews with both residents and professionals working in or with these deprived neighbourhoods.

By studying a hard-to-survey population, residents in disadvantaged neighbourhoods, the thesis not only contributes to the lack of data and methods for gathering this data but also problematises theoretical understandings of (digital) citizenship and inclusion. It shows that citizenship inclusion in a (digital) welfare state depends on the interplay of social rights, responsibilities and practices. While formal rights and responsibilities enable access and legal inclusion, meaningful inclusion requires the practice of them, which depends on people’s individual capabilities and practised inclusion. The thesis highlights residents’ challenges in practising social rights and responsibilities through the use of public digital services, mainly due to a lack of digital skills, administrative literacy, and language proficiency.

Denna sammanläggningsavhandling problematiserar inkludering i den svenska välfärdsstaten, som tillhandahåller offentliga tjänster digitalt. Problematiseringen bygger på en analys av hur sociala rättigheter och skyldigheter utövas genom användningen av digitala välfärdstjänster bland boende i bostadsområden med socioekonomiska utmaningar. Analysen riktar särskild uppmärksamhet mot individers förmågor som möjliggör utövandet av rättigheterna och skyldigheterna. Studien bygger på fyra papper.

Digitalisering i offentlig sektor präglas av ambitionen att öka inkludering och effektivitet för att stärka demokratin, främja medborgares rättigheter och delaktighet, samt öka tillgången till offentliga tjänster. Detta är dock inte alltid utfallet. Genom digitala klyftor ökar i stället exkluderingen. Digitaliseringen förändrar hur människor använder välfärdstjänster, interagerar med offentliga verksamheter och utövar sina medborgerliga rättigheter och skyldigheter. Digitala ojämlikheter försvårar i sin tur välfärdsstatens möjligheter att upprätthålla sina ambitioner. Avhandlingen utvecklar därför en teoretisk ram baserad på teorier om medborgarskap och digitalt medborgarskap, där digital inkludering och kunskap om offentlig förvaltning ingår.

Studien fokuserar på hur växande socioekonomiska ojämlikheter och digitalisering tar sig uttryck bland invånare i segregerade bostadsområden med lägre inkomst, utbildningsnivå och en högre andel migranter med flyktingbakgrund. Detta undersöks i relation till offentliga tjänster som tillhandahålls digitalt. Att studera invånares erfarenheter i utsatta områden innebär metodologiska utmaningar som till exempel språkliga hinder, svårigheter att rekrytera respondenter och informanter, samt bristande tillit. Avhandlingen bygger därför på en omfattande fältstudie som blandar kvantitativa och kvalitativa metoder i två svenska marginaliserade bostadsområden. Metoden omfattar fältstudier, enkätundersökning, observationer, fokusgrupper och intervjuer med både invånare och yrkesverksamma i dessa områden.

Genom att studera en förbisedd grupp, invånare i socioekonomiskt utsatta områden, bidrar avhandlingen inte bara till att adressera bristen på data och metoder för att samla in sådan data, utan problematiserar också teoretiska förståelser av (digitalt) medborgarskap och inkludering. Studien visar att inkludering i en (digital) välfärdsstat beror på samspelet mellan sociala rättigheter, skyldigheter och utövandet av dem. Formella rättigheter och skyldigheter möjliggör tillgång, men en fullständig inkludering förutsätter att dessa också utövas, vilket i sin tur baseras på individers förmågor. Avhandlingen synliggör invånares utmaningar i att utöva sociala rättigheter och skyldigheter genom användningen av offentliga digitala tjänster, framför allt till följd av bristande digitala kompetenser, språkkunskaper och kunskap om offentliga förvaltning.